Andörja Cup
Med på resan förutom undertecknad var Jörgen Larsson och Benny Andersson. Under sju dagar skulle vi utforska området runt Andörja. Att komma till ett nytt fiskeställe är alltid lika spännande. Förhandsinformationen berättade om ett brett och varierat fiske, där framförallt torsk, men även havskatt och hälleflundra över tio kg var vanligt att beskåda i fiskbaljorna. Under år 2000 fångades inte mindre än 102 torskar över tiokilosgränsen i området. Bland all fångad stortorsk och andra arter som håkäring, hälleflundra, havskatt, kolja och sej hade även ett flertal riktigt fina rödspättor noterats.

Eftersom vi bestämt oss för att ställa upp i havsfisketävlingen Andörja Cup, som arrangerades av Christers Fiskeresor, ihop med Svenska Resebolaget, fick första fiskedagen gå i torskfiskets tecken. Tyngst fisk på tävlingen gav 12 000 i prispengar, och därför ville vi ha lite koll på läget. Att det fanns stor torsk i området bekräftades snart när vi sökte av grund efter grund. På många av de ställen vi testade, fick vi, eller hade kontakt med större fisk. Flera torskar över tiokilosgränsen bordades. Benny var värst med en på 17,5 kg.

När väl tävlingen började hade vi stor nytta av vår provtur. Ett av ställena som gett bra med fisk höll fortfarande måttet. Det dröjde inte länge förrän den första torsken över gränsen låg i båten. Efter några timmars fiske undrade Benny om jag kunde hjälpa till med krokningen av en större fisk han hade på gång. Torsk i fint format, spådde han. Beredd med huggkroken ser jag istället en hälleflundra glida in mot båten och får den snabbt gaffad och ombordtagen. En viss glädjeyra utbryter, även om inte fisken är så stor. Men hälleflundra är hälleflundra och den översteg i alla fall tiokilosgränsen med två hekto. Efter hälleflundrafångsten trappas fisket av, men vi hinner få sex torskar över tiokilosgränsen innan det helt dör ut.

När invägningen efter första tävlingsdagen är till ända är det ingen mindre än researrangören själv som ståtar med förstaplatsen. En sej på 16,8 kg har fallit offer för hans wigglerpilk. Det är inte bara tyngsta fisken i tävlingen, utan även nytt Andörjarekord. Själva har vi sju av de nio största fiskarna med på listan. Andra tävlingsdagen händer det som inte får hända - det blåser upp och tävlingen flyttas fram. Timme efter timme väntar vi på att vinden skall lägga sig. Till slut återstår endast att skjuta fram den till morgondagen. Denna dag går till historien som en av de mest fisklösa jag varit med om. Det är helt soprent på huggvillig fisk över vartenda grund. Hur vi än kämpar och försöker så händer det ingenting. Något mystiskt fel är det som vi inte kan sätta fingret på.

Vi ser att fisken finns på lodet, men den totalvägrar att bita. Alla båtar som är med i tävlingen upplever samma sak. Vi fiskar med hel sej, ett bete som de flesta torskar i vanliga fall har mycket svårt att låta bli. Men inte ett napp kan vi registrera så långt dagen lider. Vi provar pilk och upphängare men med samma klena resultat. Först sista tävlingstimmen kommer den första känningen. Benny och jag har gått över till mete med sejstrimlor. Ett fiskesätt som mycket sällan resulterar i några större torskar. Vi har fått för oss att chansen är större att få någon liten bonushälleflundra på det sättet. Till vår stora förvåning är det strimlorna som till slut lockar torskarna till hugg. Nästan samtidigt får vi på varsin fisk, men efter ett par tunga bugningar tackar min för sig och tar farväl.

Benny får in sin torsk i båten och väger den till 12,5 kg. Sedan är det helt stendött igen. Detta är de två enda hugg vi får på tre man under hela dagen. Efter att vi klubbat torsken spydde den upp en hel hög med halvsmälta maneter på däck. Man kan ju undra varför de föredrar sådan slemmig föda före färsk fisk? Något liknande hade vi aldrig tidigare sett. Det är ju sannerligen inte lätt att agna krokarna med maneter heller. När vi anländer till invägningsstationen visar det sig att fisket varit lika dåligt för alla deltagare. Arrangörens sej på 16,8 kg står sig alltså ända in i mål. Därmed stannade prischecken på 12 000 kr i arrangörens egen ficka.

Så fort tävlingen var över vände torskfisket och blev som vanligt igen. Nu började de stora tungviktarna komma in på arenan. Först ut var Tony Claesson, Kinna med en stortorsk över drömgränsen på 22,2 kg. Men han fick inte leda länge. Höör-bon Stefan Fasth ville också vara med och leka. Med ett personrekord på drygt 6 kg chockhöjde han han först till 17,4 kg. Men Stefan kände inga begränsningar. Snart krossade han sitt eget rekord igen. Den här gången stoppade inte vågen förrän den visade på hela 24,5 kg.

Eftersom vi tidigare upplevt det mesta inom både torsk, sej och kattfiske hade vi egentligen inte tänkt fiska efter dessa arter på Andörja. Vår plan var att satsa det mesta krutet på mer udda fiskar. Det grunda fisket med lätta grejer efter rödspätta stod högt på önskelistan. Från lätt utrustning på grunt vatten hade vi även tänkt gå på djupet med det tunga artilleriet. Men eftersom våra dyrbara fiskedagar krympt rejält efter tävlingen, hade vi inte mycket tid kvar att spela med. Tyvärr vände det fina vädret till det sämre och något djupfiske var inte att tänka på de sista dagarna. Djuphavsfisket utanför Andörja bjuder annars på spännande möjligheter. Bara några hundra meter ut från campen brantar det ner mot drygt 500 meter. Yrkesfiskare från området berättade att de ofta fångade hälleflundra, håkäring, blålånga, plogjärnsrocka och havsmus i sina redskap. Att fisken verkligen finns där bevisades av Mikael Persson förra året. På rent driftfiske över djupet fångade han en håkäring på 17,0 kg.