Riktat rödspättafiske
Alltså återstog endast en rejäl satsning efter rödspätta. En sådan satsning är ett stående inlägg på våra resor. Men det är ofta en svår uppgift som kräver en ängels tålamod. Dels är det ett hårt arbete att lokalisera vart de finns - om de nu överhuvudtaget finns. Under sökandets gång får man även finna sig i att oavbrutet terroriseras av agntjuvar i form av sej, torsk, kolja, lubb, och sandskädda som gör processen kort med agnen. Ofta får inte betena vara ifred en sekund, och det medför hårda påfrestningar på det starkaste psyke vill jag lova. Särskilt om man fiskat i flera dagar utan resultat.

Efter hundratals fiskar av fel sort är det lätt att bryta ihop och lägga ner verksamheten. Finns det rödspätta så hinner de sällan fram innan agntjuvarna är där och sväljer betet. Detta gör sökandet så mycket svårare eftersom det gäller att hitta en botten där man får ha agnen ifred. De få dyrbara fiskedagar man har på sig rinner snabbt iväg och det är lätt hänt att falla tillbaks till säkrare fiske efter andra arter om inget händer. Vem vill riskera att komma hem till kompisarna och tala om att största fisken man fångade på fiskesemestern var en kolja på ett kilo? Men det är väl värt besväret om man lyckas hitta ett fångstgivande ställe. Rödspättan är en mycket spännande sportfisk som kräver högsta koncentration av utövaren. Ett napp från en rödspätta består oftast av en ren känsla - att något är där och suger på agnet. På sin höjd kan den knycka till någon gång så det märks i spötoppen. Oftast sker det när man sakta lyfter i tacklet för att känna om det är någon fisk där. Man får nästan lyfta upp den en bit från botten innan den ger något väsen av sig. Men när den väl är krokad så är den urstark. Det känns direkt när det är spätta på gång. Den viker sig inte en tum, utan tvärhåller i vattnet, samtidigt som den strävar med alla sina krafter ner mot botten igen.

På de flesta platser vi besökt i Norge har vi endast lyckats fånga enstaka fiskar, och då har vi ändå offrat många fiskedagar. Endast i Fedje och Fjordcamp har vi lyckats med mängdfiske efter de svårtrugade plattfiskarna. Där har vi under flera år haft ett mycket bra resultat och fångat mängder av spättor. En del har hållit hög vikt, men det har varit glest mellan de riktigt stora.

Redskap, tackel och agn
För att optimera sina chanser bör man - förutom en stor portion tålamod - även ha en väl anpassad fiskeutrustning. En tunn flätlina på rullen och ett känsligt spinnspö är ett måste för att registrera de ytterst försiktiga nappen. Min egen utrustning består av en Ambassadeur 6000 Rocket laddad med 0,18 Eurotex flätlina. Spöt jag använder är ett hyperkänsligt Shakespeare Ugly Stick av downriggermodell. Tacklet bör vara av glidmodell och knutet av 0,35-0,40 mm nylon apterat med två eller högst tre krokar i st 4. Tackelbeskrivning rödspätta (49 kb). Sluttande bottnar av sand, grus och sten är perfekta uppehållsplatser för rödspättan. Där finner de favoritfödan i form av skaldjur, snäckor, sandmask, borstmask, tobis och andra småfiskar. Borstmask och sandorm är jobbigt att få tag på så vi använder räkor till agn. Både kokta och råa duger utmärkt, men de kokta har den fördelen att de sitter bättre på kroken.

Drömfiske efter rödspätta
Fisket började mycket bra för att vara inriktat efter rödspätta. Den första i vikt runt ett kilo låg i fångstbaljan redan efter ett par timmars fiske. Men sen var det tvärstopp, det dröjde ytterligare flera timmar innan nästa plattfisk skulle visa sig. Den här gången i form av en nyfiken hälleflundra på runt 15 pannor som följde med ända upp till ytan. Åsynen av hälleflundran fick oss att snabbt rigga om till shadjigg och mete med hel sej. Några fruktlösa timmar senare var vi tvungna att återta vårt sökande när hälleflundran inte ville visa sig mer.

Vi sökte noggrant av ställe efter ställe utan några mer känningar av rödspätta. Inte förrän efter sammanlagt 15 timmars resultatlöst letande fick vi den andra, ytterligare en fisk i vikt runt ett kilo. Vi hade flyttat oss till en grundkant med blandbotten av sand och sten på djup mellan 20-30 meter. Eftersom väderförhållandena var helt perfekta hade vi tidigare driftfiskat. Nu bestämde vi oss istället för att ankra upp båten. Detta för att se om vi kunde locka rödspättorna till oss - istället för tvärtom. Efter bara några minuters fiske deklarerade Benny att han hade fast fisk på gång. Det känns som en plattfisk säger han, och den är tung. Vi ser att spinnspöt böjer sig i en betänklig båge. Nyfikna hänger vi ut alla tre över relingen för att bättre kunna se. Det är verkligen en plattfisk som kommer, och den har även den rätta rödprickiga teckningen på ryggen.

- Vilken drömspätta! tänker jag när jag försiktigt drillar min fisk. När jag ser ut över relingen konstaterar jag att det kommer en lika stor - sakta och majestätiskt kryssande mot ytan. Med andan i halsen beundrar jag fisken i det klara vattnet. Helt plötsligt släpper den med några få meter kvar till håven. Jag förbannar min otur och några väl valda ord undslipper mig, när jag förtvivlat ser den cirkla tillbaks ner mot botten. Tankarna mal att en sådan fisk lär man väl aldrig mer få se. Om jag då vetat om att vi just ankrat över ett ställe där medelvikten på rödspättorna höll en bit över 1,5 kg kunde jag besparat mig mina kraftord. Vi skulle de närmaste timmarna få uppleva ett fantastiskt fiske, som överträffade våra förväntningar med hästlängder.

Även fast min fisk slapp undan var det en förlösande känsla att se Bennys enorma spätta. Äntligen utdelning efter alla fisklösa timmar. Och med en i båten och en lika stor tappad så fanns det säkert fler resonerade vi. Det skulle snart visa sig att våra förhoppningar stämde. Att vi släppt ankaret på rena guldplatsen stod snart klart. Den ena efter den andra rödprickiga skönheten håvades - och de höll en mycket hög vikt. Att vi nu fiskat i över femton timmar bekymrade oss inte. All tidigare trötthet var som bortblåst. Benny var verkligen i högform, han fullständigt vräkte upp troféfiskar. På sina nio första spättor vägde fyra över två kilo. Förutom den första på 2450 noterade han fiskar på 2480, 2300 och 2175 gr. Därmed gick han också upp i ledning i den lilla interna fisketävling vi anordnat. En mycket vacker handgjord rödspätta i trä hade köpts in av träkonstnären Göran Nilsson från Hallsberg. Tyngst spätta på resan skulle bli lycklig ägare av konstverket. Se bild

Besvikelsen över att min "utbrytarspätta" avgått med segern förvandlades snart till rena rama glädjeyran. Först till invägnings -stationen var en läcker sak på 2260 gr som i rask takt följdes av ytterligare en grann fisk på 2220 gr. Sist men inte minst kunde jag även notera mig för resans tyngsta rödspätta på 2,500 gr. Vägningen skedde under mycket noggran övervakning av Benny, den nu neutraliserade ledaren av vår tävling.