|
Du är
på helt fel ställe...
Även den sista veckan går i stormens tecken. Vi biter ihop
och kämpar i det ihållande ösregnet och de höga
vågorna. Endast de två sista dagarna lugnar vädret
ner sig. Några av båtteamen söker sig norrut, mot Senja.
Själv väljer jag att låna Roffes båt och göra
en ordentlig satsning på rödspättorna. Några spättor
blir det inte, istället får jag uppleva ett av mitt livs
bästa sandskäddefisken. När fiskepasset närmar sig
sitt slut kan jag summera ihop till ett 40-tal skäddor runt halvkilot.
Ett flertal väger mellan 8-9 hekto. När anropet kommer över
radion att de andra är på väg hem från Senja packar
jag ihop grejerna för att möta upp på bryggan. Innan
jag hinner ge mig iväg kommer en gammal man från bygden ut
till mig i en roddbåt. Han är nyfiken och undrar försynt
vad jag egentligen fiskar efter?
Nicklas
Kolbeck med en storvuxen sandskädda på
hela 1024 gram |
- Jag fiskar
efter rödspätta, men det är bara sandskädda som
nappar, svarar jag.
- Då är du på helt fel ställe, här skall
du fiska säger han, och pekar på det blixtsnabbt utsträckta
sjökortet. Området ligger endast någon sjömil
från min fiskeplats. Han berättar att han nätfiskat
rödspätta på det stället i hela sitt liv. Rödspättor
över fem kilo är ingen ovanlighet, tilläger han. Förra
veckan fångade jag flera i den viktklassen. Jag överraskade
även en havsutter som satt på land och gnagde på en
spätta. När han såg mig blev han så rädd
att han släppte fångsten och dök i havet. Rödspättan
levde fortfarande och vägde 3,7 kilo, tillägger han skrattande.
Tyvärr hinner jag inte testa stället eftersom jag vill synkronisera
mig med de andra som är på väg i full fart mot hamn.
Men vid nästa besök på Andörja kommer platsen att
testas redan första dagen.
Väl
på bryggan möter jag ett uppspelt gäng som haft en underbar
fiskedag vid Senja. Bland mängder av torsk i mellanstorlek har
även ett par 20-klubbare synat däck. De har även haft
ett fantastiskt fiske efter bleka. På lätt utrustning har
de kämpat upp mängder med stridbar bleka i viktklass 5-7 kilo.
De som inte fångat dessa havets muskelpaket tidigare är rent
lyriska över dess kämpatakter och vill åka tillbaks
till Senja dagen efter igen.
Möte
med Kjell
Inte
helt oväntat sker ytterligare en vädersvängning till
det sämre. Vårt sista fiskepass måste ändras från
blekafiske vid Senja, till uerfiske utanför campen. De som drabbats
av blekafrossa från dagen innan är inte speciellt glada.
Roffe har ordnat så att vi tidigt på morgonen skall möta
Kjell Trane, en av traktens inhemska fiskare på sjön. Det
blir en mycket trevlig bekantskap.
Kjell
på väg mot de första uer-platserna |
Vi blir
genast bjudna över till hans båt där vi återigen
får uppleva den nordnorska gästfriheten. Snart är både
kaffe och tilltugg framdukat. Det dröjer inte länge förrän
sjökorten kommer fram ur båtens innandömen. Snart är
hela akterdäck täckt med kort. Vi får så mycket
information om fisket i området så det räcker för
flera år. Han visar även en del maffiga bilder på fångade
stortorskar och hälleflundror som får fiskefebern att stiga.
-
Kommer ni upp nästa år och har mer tid skall jag köra
er på hälleflundrafiske, säger den genomtrevlige norrmannen
innan vi sätter kurs mot det första uerstället.
 |
Christian
Bergkvist med resas tyngsta uer. Vikt 1,9 kilo.
|
Nicklas
Kolbeck och Christian Bergkvist med havsdjupets röda abborrar. |
Uerfiske
med "Lubbomatic"
Uerfiske handlar mycket om precission. De står ofta starkt koncentrerade
i mindre stim på djupkanter eller över djupt liggande grund.
Strömmen gör att vi har svårt att positionera båtarna
exakt över stimmen. Det blir många misslyckade nersläpp,
där de tunga sänkena mödosamt måste vevas upp från
djupet igen. Men det jobbiga arbetet lider vi inte av i vår båt,
eftersom Peter Söderlund från Tibro fått en gyllene
idé innan vår resa. Redan då såg Peter framför
sig hur jobbigt djupfisket skulle bli. Eftersom han har ett förflutet
inom verkstadindustrin och Mikael "Hana" Johansson, båtens
ägare, driver en mekanisk verkstad i Tibro var det inte långt
från tanke till handling när det gällde att hitta på
en smidig lösning på problemet. Efter några dagar i
verkstaden var problemet löst och den elektriska uppvevningsmaskinen
"Lubbomatik" var född. Klicka och se Lubbomatiken
i aktion (MPEG-movie 1,3 MB)
Lubbomatiken
visade sig bli ett ovärderligt hjälpmedel vid djupfiske
med tunga vikter. Efter utvärderingen av Lubbomatiken i Andörja
tillhör den numera standardutrustningen i båten. |
Maskinen
består av en svarvad aluminiumhylsa som snäpps fast på
rullens vev, en 12 volts steglös skruvdragare och strömkablar
till båtens cigarettändaruttag. Själv var jag skeptisk
från början att skruvdragaren skulle klara påfrestningarna,
men var snart tvungen att ändra åsikt. Även fast vi
köpt den billigaste skruvdragare som fanns att finna, fungerade
den fortfarande klockrent efter nästan två veckors fiske.
Vi testade den på djup ända ner till 500 meter med sänken
på nästan ett kilo utan problem. Bara för att prova
fick även en trekilos lubb åka Lubbomatik till ytan. Även
detta utan problem. Enda gången den protesterade var när
Peter körde upp en upptacklad sej på högsta hastighet
från botten och en tiokilostorsk klev på - då fick
skruvdragarens smatterkoppling jobba hårt en stund.
|