Havsfiske med nya personliga rekord i Norge




Text & Foto: "Mike Pike" Puhakka


Efter att planerat en havsfiskeresa tillsammans med Anders Sköld och Calle Gårdman till Norge kom vi äntligen fram till Saltströmmen som var vårt mål på resan efter ca 18-19 timmars bilkörning non-stop. Vi möttes av sol och kort efter ankomsten började det att blåsa och regna. När vi äntligen hittat stugan och sjösatt vår båt, som vi hade med oss på trailer ända från Stockholm, kunde vi äntligen börja fisket. Vi fiskade av heta positioner som vi kände till efter tidigare resor till saltströmmen samt på tips från vänner (tack Carlo och Stensson) men det kändes som döda havet. Jag lyckades lirka upp en enda torsk första dagen så vi fick lite att äta till kvällen. Vi fick höra att det varit VM i sejfiske med toppar på ynkliga 4-8 kg veckan innan så det förklarade det otroligt tröga fisket. även yrkesfiskaren klagade på dåligt fiske och menade att vindarna blåst bort fisken. Han hade på vår första fiskedag sin sämsta fiskedag i hela hans karriär som yrkesfiskare någonsin, så för morgondagen planerade vi fiske efter hälleflundra och havskatt på helt andra ställen.
 
Dag två började med blåst och regn som vi även väntade oss. Det regnar ofta runt dom höga bergen i norska fjordarna. Vi fiskade upp minisejar som vi tog med oss för att dels agna med vid havskattmetet och även för att ha som bete till fisket efter hälleflundra. Vi började fisket med jiggar mitt i ett måsdyk (måsspel) men det gav ingentig och kort efter började vi metet efter hälleflundra. Vindarna var mycket kraftiga så vi driftade snabbt av fina branter som är kända för att hysa hälleflundra. Efter några timmas fiske kände jag ett litet ryck i spöt och misstänkte att det kunde vara fisk på gång. Vi fiskade på ca 30 meters djup och betet svävade strax över botten varvid jag började jobba upp minisejen mot ytan (huggen kommer oftast då) och då fick jag kraftiga hugg på mitt bete. Jag kände att det var någon större fisk och efter en kort stunds väntan lade jag in mothugget. Äntligen fast fisk och efter några rusningar kunde jag pressa fisken till ytan och även landa den. Segervrålet var ett faktum då jag aldrig tidigare landat en hälleflundra och på den digitala vågen kunde vi konstatera att fisken vägde 9,440 kg. Ny art och nytt pb för mig! Vi kämpade vidare i den kraftiga vinden men kände inget mer förutom en liten torsk som knep mitt bete under resten av dagen. Innan vi bröt fisket för dagen provade vi ett kort pass efter havskatt på en fin kant där det tagits stora sådanna men det gav ingenting.

Dag tre blev en kort fiskedag då vi hört av vänner att det var bra väder på Röst som ligger långt ut på havet utanför Bodö så vi beslöt oss för att ta några dagars fiske där istället. Vi hade dock några timmars fiske kvar runt Saltströmmen så vi beslöt oss för att jaga havskatt med pirk och fiskfile istället för fiske efter hälleflundra. Jag skojade lite med Anders och Calle att det skulle vara kul att fånga en marulk men det är mycket ovanligt att det fångas sådana. Vi fiskade av några fina "hyllor" som är heta på havskatt men de gav ingenting och när vi nästan givit upp gasade jag bort till en fin kant som tilltalade mig och efter fem minuters fiske hade jag ett mycket konstigt napp. Efter krokningen kunde jag drilla upp en Marulk på hela 8,560 kg! Ännu en ny art och nytt pb för mig! Fantastiskt kul avslutning på fiskedagen då vi var tvungna att bryta för att vi hade en färja att passa från Bodö till Röst.

Efter en mycket gungig resa på havet var vi äntligen framme på Röst som ligger S/V om Lofoten sent på kvällen. Ombord på färjan hade vi även med ett gäng glada norrlänningar (www.codmasters.hemsida.net) som också skulle fiska på Röst. Nästa förmiddag var vi äntligen ute på torskgrynnorna och nu lossnade fisket ordentligt för oss. Vi hade bra fiske efter mellantora sejar och en torsk upp till 12-13 kg som Anders landade med småsej angnad på koken. På eftermiddagen hade vi ett lubbfiske som vi sent skulle glömma på jigg. Vi fick massor av lubbar som oftast anses vara skräpfisk (den kämpar dock bra) och Calle fick en riktigt stor sådan på hela 5,620 kg. Själv fick jag en snygg lubb på 5,360 kg och ännu ett nytt personbästa var ett faktum för mig. På kvällen när vi var i hamnen hade vi en storsäl uppe i ytan och klippte fiskrens som låg och flöt. Storsälen kan tydligen väga en bra bit över 300-400 kg enligt den lokala yrkesfiskaren som var den som berättade att det var storsäl för oss. Själva misstänkte vi att det var Loch Ness odjuret som visade sig för oss.

Med en fin morgon planade vi ut mot torsk- och sejgrynnorna igen på vår fjärde fiskedag. Vi satsade på stortorsk och med småsej krokad på tacklet släpade vi sänket på och nära botten tills det nappade. Vi hade trögt fiske tills Anders drog tre snabba torskar på raken runt 9-12 kg. Senare fick även jag en fin torsk på 14,5 kg och Calle slog till ordentligt med en magnefik fisk på hela 21 kg! Calle som hade personbästa på 8,6 kg (gädda från min båt) innan han åkte till Norge var utan tvekan torskkungen nu! Efter videofilming och massor av bilder fiskade vi vidare och fick även en hel del torsk som kändes små i förhållande till jättetorsken som Calle fick. Tyvärr var strömmarna för svaga för storsejfisket runt grunden, då det krävs starka strömmar för att ha bra storsejfiske. Ibland kan det blåsa åt ett håll samtidigt som man driver mot vågorna så det gäller att ha en GPS (satellitnavigering) för att kunna se vilket håll man driver åt när man ska lägga båten rätt inför en drift. Nu hade vi svaga strömmar så det hetaste var att fiska efter stortorsk som vi även lyckades bra med.

Med ett kanonväder planade vi ut till våra fiskeställen samtidigt som solen värmde oss. Totalt annorlunda väder som vi hade i Saltströmmen. Vi startade med mete efter stortorsk med småsej på grundplatåerna som ofta är mycket heta på all större fisk då betesfisken sammlas där. Vi fick även fina torskar som knep våra betesfiskar bestämt. Senare provade vi även på lite "sejvevning". Storsejen hugger bäst om man släpper ner den tunga jiggen till botten eller om man vet vilket djup de befinner sig på för att sedan vava upp jiggen fort med korta vevstop som följd. Vi kom inte i kontakt med storsejen men däremot hade Anders en mindre hälleflundra efter jiggen upp till båten som inte ville nappa. Calle slog till igen med en stortorsk vid första nedsläppet och kunde efter en längre kamp landa en torsk på hela 17 kg som knep en jigg. På sena eftermiddagen började det strömma ordentligt och vi alla kände att det började "lukta" storsej.


Vi planade mot storsejområdet och kunde se måsdyk överallt vilket är mycket lovande för storsejen. Vi körde in mitt i måsdyket och fick genast storsejar som klippte våra kraftiga jiggar. Jag var senast på Röst för två år sedan och hade glömt bort hur stark sejen egentligen är då jag krokade på min första storsej och samtidigt började misstänka nytt pb, men det var en bra bit kvar till rekord. Vi fick alla sejar över 10 kg och det största kraftpaketet högg på min jigg som vägde 12,5 kg. Vi hade även en stor val en bit bort då vi kunde se när den sprutade upp en vattenfontän från ryggen. Vi kunde bara konstatera att det blev en mycket lyckad havsfiskeresa till Norge. Hemresan flöt på bra trots den enormt långa vägen hem. Vi fick sex nya personliga rekord i båten vilket är klart godkänt. Jag ser framemot nästa resa till de norska fjordarna och grunden... Fiskehälsningar Micke "Mike Pike" Puhakka

Hem | Rapportsidan