Årets fisketur till saltströmmen gav mig faktiskt en riktig turfisk. Jag och mina andra fiskekompisar låg och metade från drivande båt när nappet kom. Det hade precis växlat från in till utström och efter en lugn period så hade det börjar att dra ordentligt i vattnet igen. Det var precis så att man kunde hålla botten med ett enkilos sänke på 35 meters djup.
Vi släpade altså betena längs med botten i några knops fart. Jag fiskade med ett så kallat norgetackel bestående av en upphängare och en släptafs agnad med sejfile på den övre tafsen och sill på den andra. Allt för att vara garderad om det ena betet inte föll någon rovfisk på läppen, så kunde ju det andra göra det. Helt plötsligt klev något lite tyngre på och spöt kroknade betänkligt när jag satte in mothugget, skönt tänkte jag den här väger nog 10 kilo i alla fall. Eftersom strömmen tog i så till den milda grad och vi närmade oss dom kritiska strömvirvlarna vid bropelarna så pumpade jag på snabbt och brutalt. När fisken började närma sig ytan så tittade jag ner i vattnet. Jag trodde att jag skulle smälla av när jag såg en djävulusisk torsk-best komma svävande upp mot båten!!!!. Gapet var vidöppet, modell sopnedkast STORT SOPNEDKAST. Gaffningen skedde utan problem och torskens vikt kunde senare fastställas till 25,2 kilo, huvudet som var helt groteskt vägde 9 kilo bara det.
Fiske sugna hälsningar från Tommy Karlsson
