Den rusande rullen
Längst in i en smal vik förtöjer vi båten. I månskenets ljus beger vi oss på krokodiljakt med kamerorna som vapen. I samlad tropp söker vi av vik efter vik utan resultat. På negrashis favoritställe monterar tv-teamet upp kameran på stativ för att vänta in att någon av de förhistoriska djuren skall visa sig. Efter ett par timmar ger vi upp när inget händer. Tillbaks på båten tacklar vi upp spöna för lite nattligt bottenmete efter vundu - en av nassersjöns storvuxna malarter.

Jörgen berättar att de fått besök av en flock ylande schakaler sist han besökte ön. De hade varit ovanligt storvuxna, först hade han trott att det var vargar. I skydd av mörkret hade de bjudit upp till konsert bara några meter från båten. Bellman förbereder ljudutrustningen för att för att vara beredd om de ger sig till känna. När inget händer ger vi de uppriggade spöna en sista översyn innan vi kryper ner i sovsäckarna. Trötta efter en lång dag somnar vi genast.

På natten väcks jag av ett ljud som får mig att blixtsnabbt kasta mig ur sovsäcken. Knarren på en av rullarna skriker i högan sky. Det låter som den håller på att skära av den hetsiga utrusningen.
- Vundu, vundu, skriker jag så det hörs i hela Egypten. I bara kalsongerna kastar jag mig ut på båtdäck. Synen jag möts av får mig att lika snabbt kasta mig in i båtens innandömen igen. På knä ser jag Fredrik när han frenetiskt sliter lina av rullen för hand. Armarna går som lärkvingar. Bredvid ligger Bellman med kameran och filmar för glatta livet.

Grundlurad med det äldsta fiskeskämtet av alla. Gapskrattet som följer ekar väl i det torra ökenlandskapet ännu. Jörgen och Strömberg andas flinande ut i sina sovsäckar när de fattar vad som hänt. Lättade över att det inte var de som råkade ut för eländet. Bara inte dårarna tar med det i filmen, hinner jag tänka innan jag åter somnar om. En tröstande tanke är att Bellman tydligen ännu inte upptäckt ormskinnen Jörgen placerat i hans sovsäck.

Negrashi, Bellman och Ramadan skrattar ikapp efter det nattliga illdådet med den "rusande rullen"

Nästa gång jag vaknar är det av ett tjut som får håret att resa sig på huvudet och blodet att isa sig i ådrorna. I motsats till det tidigare uppvaknande får istället oväsendet mig att dra blixtlåset ännu tätare mot hakan. Inget kan få mig ur den skyddande säcken.

Ett ylande som hämtat ur den värsta skräckfilm ljuder i den stilla ökennatten. Det är schakalflocken som till slut dykt upp och samlats runt båten. Med gemensamma krafter tar de i allt vad de orkar. De är överallt runt oss. När de tystnar samlas alla på däck, uppspelta över händelsen.
- Fick du ljudet inspelat, frågar jag Bellman och tänker på tv-produktionen.
- Tyvärr, jag hittade inte ficklampan så jag kunde inte se att sätta på bandspelaren.
- Du var väl uttröttad efter all annan nattlig planering, svarar jag.
- Ja man har ju haft lite att fixa med, säger han med ett belåtet flin på läpparna.
I ficklampornas ljus ser vi de sista vargarna lämna klipporna runt viken. De hade på ett tydligt sätt markerat att vi inkräktade på deras territorium.

En mumie vaknar till liv
Filmteamet har bestämt att vi skall ägna dagen åt landfiske. Eftersom vi är färdiga med morgonbestyren före dem, bestämmer vi oss för en snabbrunda på Kalabsha. Därefer har vi planerat en tripp till Gasall, ett av de naturskönaste områdena i trakten. Tydligen är filmgrabbarna trötta efter nattens bravader. De har fortfarande inte vaknat när vi lättar ankar. Knappt hinner vi lämna hamnen förrän Bellman yrvaket stapplar ut på däck.

- Tack så hemskt mycket för de äckliga ormskinnen Carlo. Verkligen skitkul, hör vi honom ropa, innan vi skrattande försvinner bakom första kröken. Sjävklart är det jag som får skulden. Det är inte ens ide att försöka förklara min oskyldighet.

-Vet ni vad grabbar? frågar Jörgen. Har ni tänkt på att det är nyårsafton idag. Vad tycker ni? Kan man fira det på ett bättre sätt än så här? Vi nickar bifallande medan vi spanar efter morgontrötta krokodiler på sandbankarna runt viken. Troligtvis upplever vi vårt livs häftigaste nyårsafton. Först har vi en hel dags spännande fiske efter en av världens största sötvattensfiskar framför oss. Senare på kvällen har vi, som grädde på moset, även blivit inbjudna till grillfest hos yrkesfiskarna på ön. Det skall bli stor nyårsfest i en av hyddorna.

Festlokalen där nyårsaftonen skall gå av stapeln...

Dagen till ära har Strömberg ändrat taktik inför fisket. Han har bytt ut sin nylonlina mot flätlina. Tidigare har han varit den enda som fiskat med nylon. Troligtvis har det inverkat på vobblerna, så de inte gått tillräckligt djupt. Flätlina skär ju bättre i vattnet. Det är ju inte något direkt köttfiske han lyckats med, så han har inget att förlora. Bara en enda nilabborre har han på sitt samvete. Han har faktiskt inte ens tappat någon. Jag kan dumt nog inte låta bli att reta honom. Jag frågar om han har druckit balsameringsvätska till frukost och liknar hans fiske med effektiviteten hos en uråldrig mumie. Om jag vetat vilken betydelse linbytet skulle få under dagen, hade jag hållit inne med mina giftiga kommentarer. Jag skulle nämligen få äta upp dem med råge.

Vi hinner trolla någon timme innan tv-gubbarna sluter upp och hoppar över i båten. Jörgen har under tiden hunnit med att dra två stycken på 12 och 8 kilo.
- Vi ger det en halvtimme till, sen drar vi mot Gasall och landfisket, säger de. Knappt har de kommit ombord när Strömberg plötsligt vräker sig upp från bänken med tjutande rulle. Fenwick-spöt står böjt till handtaget.

Det gäller att ha stadiga ben när man drillar egyptens urkraft från gungande båt Foto: © Jörgen Larsson

- Strike him, strike him, skriker Negrashi som genast ser att det är en fisk i mycket fint format. Strömberg sliter frenetiskt med spöt för att driva in kroken. Varje gång han pumpar skriker rullen till i högan sky. Fisken märker det inte ens.
- Strike him again, stressar Negrashi. I stridens hetta glömmer Strömberg vad han absolut inte skall göra. Ögonblicket senare är det för sent, han har omedvetet tryckt till stenhårt med tummen på spolen. Vi riktigt hör när det fräset till i skinnet. Våldsamt skakar han handen i luften. Jörgen och jag skrattar igenkännande medan vi med spänning följer kampen.

Fisken är enormt stark, han liknar den vid Egyptens urkraft. Starkare kämpe har han aldrig känt på, lovar han dyrt och heligt. Ramadan som vänt båten parkerar till slut skickligt rakt över den. Spöt står som en sprättbåge när Strömberg sätter press på fisken.
- Up, up, manar Negrashi.
- Vad menar han? Jag pressar ju allt vad jag orkar, undrar Strömberg med begynnande svettpärlor i pannan. Tydligen så vill inte Negrashi att fisken skall få minsta chans att återhämta sig. För kung och fosterland tar han i så det knakar i spöt.

Till slut ger den sig och kommer mot ytan. Det sista utbrytningsförsöket blir tamt. Den stora fisken orkar knappt bryta ytan innan den ligger utpumpad i vattenytan. Negrashi och Ramadan hjälps åt med att lyfta in den. Ett segervrål som troligen får självaste Tuttankamon att vända sig i sin sarkofag, ekar över sjön när den kommer på däck. Alla gratulerar till den välproportioneliga fisken som vägs till hela 37,6 kilo.

- Helvete vad ont jag har i tummen, men det var det värt för att få stifta bekantskap med Egyptens urkraft, säger han innan vi snabbt går mot land för sedvanlig fotosession. När fotograferingen och återutsättningen av nilabborren är avklarad startar vi resan mot Gasall. Det är med blandade känslor vi ger oss av. Strömbergs fångade storabborre lockar till fortsatt fiske på Kalabsha-grundet.

Se filmsnutt när fisken hoppar (Mpeg 1,3 Mb)
Se filmsnutt från landningen (Mpeg 1,3 Mb)

Björn "mumien" Strömberg med nytt personligt rekord på 37,6 kilo.