Att bygga dammen var ett enormt företag, det användes lika mycket byggnadsmaterial som för att tillverka 17 lika stora pyramider som den i Giza. Som mest jobbade 30 000 man med projektet, men så blev det också en av världens största dammar med en höjd av 111 meter, en bredd på 3,8 km och 1 000 meter vid basen. Dammbyggnadens tillkomst var både på gott och ont. Det goda var att de ständiga översvämningarna stoppades, och att vatten lagrades i sjön så åkrarna blev odlingsbara året om, även vid torka.

Men översvämningarna hade tidigare haft en stor fördel, de förde med sig näringsrikt slam som fungerade som naturlig gödsel på åkrarna, idag använder bönderna i stället stora mängder konstgödsel som är både dyrt och dåligt för miljön. Slammet stannar nu i stället kvar i dammen vilket inte är så bra eftersom avlagringarna som bildas årligen höjer sjöbotten så att allt mindre vatten får plats.

Efter dammens färdigställande skänktes detta monument i form av en Lotusblomma av ryssarna

Vattenkraft
I samband med dammen byggdes också ett stort vattenkraftverk, som skulle ge energi åt hela Egypten. I början hjälpte den verkligen till och var en dragkraft åt Egyptens industrier. Men idag är det inte alls lika effektivt och står bara för en del av landets energi. Från början svarade den för cirka 50 % men nu enbart för omkring 20%. Mindre vattemassor i dammen, bland annat på grund av slammet, ger mindre möjligheter till vattenkraft.

För folkslaget nubierna som bodde i i området var dammbygget en katastrof, de bodde på fel sida dammen och deras byar dränktes under den enorma sjön. Med hjälp av egyptiska staten tvångsförflyttades mer än 100 000 människor till nya områden norr om dammen.

Assuandammen börjar bli gammal, ingen vet hur länge den kommer hålla, vissa hävdar att den håller i högst 50 år till. Skulle dammen brista blir det slutet för Egypten.