Krokodilmöte
Lagom till kvällsmaten återvänder Micke, Jerry och Fredrik till lägret. De har under dagen fiskat på ett vindskyddat område några timmars båtfärd från Kalabsha. Dagen har minst sagt innehållit upplevelser av varierande slag. För Jerry som inte fångat någon nilabborre tidigare har oturen släppt. Med en 15 kilosfisk i topp har han krossat de andra genom att ha fångat hela nio abborrar. Men det var nära att han bara kunde räkna in åtta av dessa. Man kan till och med säga att det var väldigt nära att han inte kunde räkna in någon alls. Anledningen var att han höll på att bli uppäten av en av Nassersjöns mest hårdhudade invånare. Nämligen en nilkrokodil.

Åtminstonde befarade han att han stod på krokodilens meny när den plötsligt uppenbarade sig i ytan några meter framför hans fötter. Men som tur var för den gode Jerry var urtidsmonstret endast intresserad av nilabborren han precis krokat. Händelsen förlöpte emellertid lyckligt - för både krokodil och fiskare. Eftersom ingen av parterna i händelsen kan anklagas för att vara speciellt bildskön, blev nog chocken likartad när de såg varandra i ögonen. Själv är jag övertygad om att krokodilen drog det kortaste strået. Troligen får den dras med svåra traumatiska minnen från händelsen resten av livet. Hur det gick för den lilla nilabborren förtäljer inte historien.

Om det var förskräckelsen över mötet med krokodilen, eller bara vanligt hjärnsläpp som orsakade nästa katastrof för Jerry förblir osagt. Men om man har med datorer eller digitalkameror att göra bör man nog veta vad ordet "formatera" innebär innan man trycker på "formatera-knappen". Särskilt som minnet innehåller allt bildmaterial som fotats under veckan. Med ett enda litet felaktigt klick var katastrofen ett faktum när Jerry fick frågan om han ville formatera minnet. Ögonblicket senare var kameran rensad på alla foton.

Vem är det som stinker?
Senare på dagen fick de stifta bekantskap med ytterligare en krokodil. Denna gång i form av ett ruttnande kadaver. Lukten hade känts flera hundra meter. Först beskyllde de varandra för den hemska odören. Men när de följde doftstråket och rundade en udde visade det sig var stanken kom från. Troligen hade krokodilen trasslat in sig i någon fiskares nät och drunknat. Därefter hade den blivit kvarlämnad åt sitt öde på stranden. Det enda som återstod av den en gång så magnifika varelsen, var en stinkande hög med kött och ben.

Den stinkande krokodilen. Foto: Mikael Puhakka

Så skall det gå till grabbar!
Micke hade under dagen satsat hårt på flugfiske. Ett ihärdigt kastande hade till slut givit resultat på den hembundna flugan. Tyvärr avgick fisken, som uppskattades till runt tio kilo, med segern. Som tröst fick han på tillbakavägen nöjet att trolla upp resans största tigerfisk. De andra kallade honom för världens turgubbe och berättade hur det hela gått till. Han hade nämligen legat och sovit när de andra fiskade. Plötsligt kom han ut på däck och släppte i vobblern. Pang! Napp direkt! Förbluffade fick de beskåda när han landade en magnifik tigerfisk på 3,2 kilo.
- Så skall det gå till grabbar, var det sista de hörde, innan han skrattande åter gick till sängs.

En sömndrucken Mikael Puhakka med trollingfångad tiger på 3,2 kilo.

Egyptiska tusenbröder
När vi vaknar upp inför sista dagens fiske har till vår förvåning stormen bedarrat. En febril aktivitet utbryter eftersom vi bara har förmiddagen på oss innan det är dags att packa ihop. Efter några resultatlösa timmar på Kalabsha bestämmer vi oss för att avsluta på The Becon. Vi trollar runt små öar och utmed branta klippväggar. Vid samma klippa som resans första abborrar fångades kommer det första nappet. Det är jag själv som får en mindre fisk runt åtta kilo. Guiden i en av de andra båtarna är uppmärksam och ser vad som händer. Blixtsnabbt vänder han båten och kör över samma ställe. Resultatet blir ytterligare en fisk i samma viktklass. När det minuterna senare är vår tur igen får Bernt och Nicklas resans första dubbehugg. Fiskarna är stöpta i samma form som de andra -så kallade egytiska tusenbröder. Med de här två nilabborrarna är vi tvungna att avsluta vårt ökenfiske för den här gången.

Bernt och Nicklas Olsson med resans sista nilabborrar. Bete: Dephtrider Clown, såklart...