REKORDJAKT PÅ FEDJE

Det var i Stavanger under Europamästerskapet i havsfiske 1995 som vår norska fiskekamrat Tore Gismarvik berättade om det makalösa havskattsfisket runt den norska ön Fedje. Att fånga havskatter över 10 kilo var inte ovanligt. Den största han själv landat vägde hela 14,9 kilo. Med den informationen påbörjades planeringen för en resa till Fedje våren 1996.

Text och bild: © Björn Karlsson

TJUVSTART PÅ FISKET
De första att ta sig de 100 milen till Fedje var jag, Björn Strömberg, Per-Anders Skoglund och Hans Lindh. Med våra två trailerbåtar på släp hade den långa resan förlöpt utan problem. Efter att ha hittat fram till vårt trevliga värdpar Jan och Mona installerade vi oss snabbt i den 7 rum och kök stora lägenheten.

Hos Jan och Mona kan man bokstavligt talat fiska från balkongen

Eftersom våra kära kamrater från Skåne hade flera timmar kvar att köra, beslöt vi att sjösätta båtarna och börja utforska området i förväg. Detta visade sig vara lättare sagt än gjort, inte en enda båtramp kunde hittas. Jan och Monas egen ramp hade inte hunnit bli färdig i tid. Men den hjälpsamme Jan fixade så att en kran på sjöräddningskolan fick användas. Sjösättningen gick bra och vi tackade den vänliga kranskötaren som på självaste 17-maj offrat sin lediga tid för att hjälpa oss.

Med tips om att de bästa ställena låg ungefär 4-5 distans norr om ön styrdes båtarna mot de förmodade kattrika grundområdena. Vi stannade på första bästa topp vi kunde hitta. Att fylla agnbaljan med sej var snabbt avklarat. Som vanligt runt de norska kusterna så vimlade det av huggvillig sej. Sejen är utmärkt som agn till havskatt och sitter dessutom mycket bra på kroken. Att sitta hemma och rensa musslor att ta med till agn är bortkastad tid. Visa av tidigare erfarenheter från våra fiskeresor till Saltströmmen så blir medelvikten på havskatterna högre med gråsejsfile, alternativt hel sill som agn.

HUGGVILLIG HAVSKATT I REKORDFORMAT
Efter ett gemensamt rådslag båtarna mellan bestämdes att fisket skulle starta på plats. Gråsejstackel byttes snabbt till kattstackel och snart var betena på väg mot botten. Detta visade sig vara ett turbetonat genidrag, på denna plats har vi både då och vid senare resor fångat flera bland de största havskatterna. Inom loppet av några timmar lyftes ett 15-tal ombord i vikter mellan 5-9 kilo. Vi hade tydligen prickat helt rätt och dessutom kommit mitt i värsta nappruschen.

Strömberg som fiskade med en spridarbom och ett släp med tre krokar lyckades med konststycket att ta upp en trippel. Katterna vägde 9,2 6,0 och 5,0 kilo.
- Det är ju helt otroligt, sa jag till honom. Vilket fiske! Synd bara att de andra inte har hunnit hit.

- Ja det är verkligen sorgligt, instämde han så allvarligt han kunde. Av en ren ingivelse, efter att ha bordat ytterligare en katt runt 7-8 kilo bytte jag utrustning till den klassade 15 kilos-linan. För att rekordet skulle slås var den tvungen att väga över 10,6 kilo. Vi hade fått flera runt 9 kilo redan så omöjligt borde det inte vara. Nu inträffade det som säkert bara händer en gång i ens livstid. Jag hinner inte mer än komma till botten förrän nästa havskatt är framme och rycker i gråsejsfilen. Efter någon minuts väntan spänner jag upp linan och ger ett kraftigt mothugg. Att det är en fisk av grövre kaliber känns direkt, spöt böjer sig i en mäktig båge när fisken svarar på mothugget.

Till denna historia hör att en av de tidigare fångade havskatterna gled ur fiskbaljan och bet mig i foten under drillningen. Detta tyckte Strömberg var höjden av komik och skrattade så tårarna rann på kinderna. Själv var jag fullt sysselsatt med den vilt kämpande fisken på och uppskattade inte alls den bitska havskattens försök att krossa mina tår.

När väl havskatten släppt sitt grepp om foten och Strömbergs våldsamma skrattanfall lugnat ner sig kunde han hjälpa till med gaffningen. Den krokade havskatten låg nu i ytan. Att det var en katt över 10 kilo kunde vi konstatera. Frågan var bara hur mycket? Vid vägning senare på krönt våg i livsmedelsbutiken på ön kunde vikten fastställas till 11,116 kg. Den var 108 cm lång med en omkrets på 60 cm och blev senare godkänd som nytt Europarekord i 15 kilos klassen. Utrustningen som användes var Ambassadeur 7700 Conoflex 20 lbs spö och Abu Test 15 kilos-lina. Strömberg tyckte att jag skulle åka in och köpa en lott, sån tur som jag hade. Själv hävdade jag givetvis att det var ren och skär skicklighet.

Undertecknad med linklassat europarekord på 11,116 gr

Efter ytterligare några timmars fiske kunde vi se en liten prick mot horisonten. Det var våra kamrater i den andra båten som nu hade anlänt och i full karriär var på väg mot oss. Efter att först delat ut några väl valda ord om vår tjuvstart undrade de hur fisket var. Vi meddelade att det var över all förväntan och att de flesta nappen inträffat runt ljudbojen, som låg ett par hundra meter bort. Efter gemensam flytt till grundet kunde snart även den värsta fiskefebern hos våra försenade kamrater stillas.  Två dagar senare blev även 8 kilos rekordet slaget. Det var Jörgen Larsson som blandade sig i leken. Med sin Ambassadeur 6500 rulle Drennan 20 ibs spö och Trilene Big Game 8 kilos-lina kunde han kämpa upp en katt på 7,521 kg. Ett rekord som året efter höjdes ytterligare ett snäpp av samma man med en fisk på 103 cm och 9,024 kg. Detta rekord sattes med Conoflex 12 ibs spö Ambassadeur 7000 rulle och 8-kilos Trilene-lina.

Jörgen med linklassat europarekord Foto:© Jörgen Larsson

PLATSER OCH METODER
Fisket som bedrevs de närmaste dagarna var runt grund norr om Fedje på djup mellan 20-60 meter. Det gällde att inte förivra sig utan att söka systematiskt. Havskatterna stod mycket fläckvis koncentrerat. Fick man inga på ena sidan av grundet så kunde det på den andra finnas hur mycket fisk som helst. Det var inte alla toppar och grund som innehöll havskatt. Många var också invaderade av smålubb som kastade sig över allt ätbart. De topparna lämnades snart åt sitt öde. Har man fiskat mycket i Norge har man för länge sedan tröttnat på dessa glupska agntjuvar. Kom man djupare än 60 meter så var där garanterat lubbar framme och attackerade betena.

Det fångstrikaste djupet för havskatten var mellan 30-50 m. Bästa fisket var i strömvändningarna mellan låg och högvatten när strömmarna var som svagast. Man kunde fiska på samma grund i flera timmar med bara några ströfiskar som resultat. Helt plötsligt när förhållandena blev de rätta för havskatterna kom de fram ur sina hålor och nappade ursinnigt på allt som erbjöds. Under vår veckolånga vistelse kunde ett flertal riktigt stora havskatter registreras. Personrekorden var många. Alla passagerare i Mats Perssons båt kunde anmäla sig till 10-klubben. Mats Persson och Magnus Gunnarsson fick var sin på prick 10 kg. Jörgen Larsson och Mats Johansson spädde på med ytterligare två 10 klubbare och kunde väga in fisk på respektive 10,7 och 11,25 kg. Hans Lindh skämdes inte för sig och registrerade två fiskar på 10,9 och 10,6 kg.

Mats Johansson med katt på 11,25 kg. Foto:© Jörgen Larsson

P-A Skoglund och Björn Strömberg med sina 9,5 och 9,9 kilos fiskar nådde inte riktigt upp till den magiska gränsen. Året efter var det istället deras tur att ståta med flera av de tyngsta havskatterna. Björn Strömberg passade då också på att fånga ytterligare en trippel. Den här gången vägde havskatterna 7,6 6,4 och 5,6 kilo.

Hans Lind med tioklubbare...

Rörpilkar på 300-350 gr användes som sänke. Tacklen knöts av 1,0 -1,2 mm lina och apterades med krokar i st 6/0-8/0. Flera olika sorters tackel brukades. Ett så kallat Norge-tackel bestående av en upphängare och en släptafs (40-50 cm) fungerade bäst och gav mest havskatt. Men även ett släptackel med 2-3 krokar som fiskades efter en spridarbom var mycket effektivt. Möjligheterna till dublé var också större med spridarboms-tacklet. Storleken på agnet hade en viss betydelse, oftast var det riktigt stora sej-filér som attraherade de största havskatterna.

Jörgen med havskatt på 10,25 kg.

Sammanlagt av 8 personer fördelade på 3 båtar fångades 450 havskatter med en medelvikt runt 6 kilo under vårt besök. Många av dessa returnerades och återgavs friheten. Det finns ingen anledning att fiska upp mer fisk än man kan äta upp. Havskatter är inte känsliga för tryckförändringar och klarar att returneras, även fast man har vevat upp dem från 50-60 meters djup. Det gäller bara att vara försiktig när man tar ut kroken. Fingerantalet på händerna skall helst stämma när man åker hem.