NYTT VÄRLDSREKORD PÅ FLUGA
Bröderna Mikael- och Nicklas Kolbeck fiskade med flugspö och IGFA klassad 10-kiloslina som tafs. Världsrekordet i den klassen var vakant och vägen till ett nytt rekord låg öppen. Det gör inte insatsen mindre värd när Mikael efter en lång kamp som kunde följas från våra båtar kunde bärga en bleka på hela 7,420 gram. Kampen kunde med spänning följas av oss andra och knarren från bromsen skrek rejält när blekan slet lina av rullen. Till slut fick den efter en lång och seg kamp se sig slagen och ett nytt prydligt världsrekord var ett faktum. Flugan som attraherade blekan till hugg var en hemmagjord Mickey Finn st 3/0. 

På samma grund året innan slog Jörgen Larsson till med ett saftigt världsrekord i 8 kilos klassen. Den blekan bet över en shadjigg apterad på ett 60 grams jigghuvud och vägde hela 9,794 gram. Båda dessa rekords blir något att bita i för hugade spekulanter. Att det finns mycket och stor bleka på grundtopparna runt Fedje är nu konstaterat. Nästa resa som redan är planerad till maj-98 lär resultera i en större satsning på de mycket stridbara fiskarna. Satsningen hittills har varit lite halvhjärtad och hållit sig till några timmar på kvällen och de dagar det blåst för mycket för att fiska havskatt.

Nu inträffade något som vi har väntat länge på under alla år som har lagts ner på havsfiske. Under alla våra resor till Saltströmmen, Vannöya och Fedje som pågått under ett tiotal år så har alltid några dagar lagts ner för att försöka lura några av de svåraste plattfiskarna som finns att fånga på sportfiskeredskap. Det vill säga den mycket selektiva och svårflörtade rödspättan. Endast två stycken har vi lyckats med att fånga tidigare. Det var i Vannöya som jag och Strömberg fick varsin "spätta". Strömberg lurade sin under riktat fiske. Själv fick jag av en ren slump en när vi fiskade efter havskatt. Båda fiskarna vägde runt 2,5 kilo. Strömbergs fisk nappade på ett 60 grams Wiggler-drag medan min slök i sig en gråsejsfile som var ämnad för havskatt. Kompisarnas rödspättefångster liknar våra egna. En slumpfisk här och där. Det var efter ett misslyckat försök på bleka som vi lite molokna var på väg tillbaks till utgångshamnen Vi ville absolut fiska, men vädret var alldeles för dåligt. 

Ekolodet var på som vanligt när vi kryssade fram bland småöarna. Det vore väl konstigt, tyckte vi, om det inte skulle finnas lite fisk att fånga. Det såg ut på lodet som om det var fina sandbottnar på många ställen. Våra kompisar satt i stugvärmen och gosade sig när vi kom in och kastade fram ett förslag om att arrangera en liten tävling. Förslaget accepterades med stor entusiasm och en poänglista på olika fiskar gjordes snabbt i ordning. Snart var alla igång med att knyta "pillefisketackel". Endast mete skulle vara tillåtet bestämdes. Havsfiskebommar och småsänken rotades fram ur packningarna. Jan och Mona vårt otroligt serviceinriktade värdpar trollade fram en trekilos påse med räkor som fördelades ut bland teamen och snart var tävlingen i full gång.

GENOMSKÅDAD FISKEBLUFF PÅ RADION
Efter ett par timmars fiske hade de flesta fått en ansenlig mängd med småtorsk och även en del mindre sandskäddor. Det var Mikael och Nicklas Kolbeck som åkte tillsammans med Thomas Pettersson från Skövde som fick de första "rödisarna" inne i ett litet sund. Eftersom det var tävling så ville de nog inte riktigt tala om vad de fångat först. Det var efter ett samtal på kommunikationsradion som vi genomskådade dem. Vi frågade om de fick något. När svaret från Mikael Kolbeck blev att där de låg och fiskade fanns det verkligen ingenting att fånga. Inte ett endaste liv. Det var med all största säkerhet rotononbehandlat på bottnen, uttryckte han sig. Efter dom orden var snart vi andra på väg i våra båtar för att kolla efter vad som låg bakom detta dunkla uttalande. Hade de sagt att de fick lite småfisk här och där, hade det varit svårare att syna deras bluff. Sån är stämningen på våra resor. Rå men hjärtlig. 

Mikael Kolbeck med välmatad rödspätta

Väl framme hos våra leende kamrater så kunde nio stycken rödspättor visas upp till allmän beskådning. Fina fiskar som låg runt ett kilo i vikt. En viss avundsjuka kunde säkert märkas bland oss övriga. Att ha fångat hela nio rödspättor på ett par timmars fiske tyckte vi var fantastiskt. Att sen inte ha meddelat oss redan när den första kom upp blev det inga pluspoäng för. Snart satte mörkret stopp för fisket och båtarna gick tillbaks till vår väl skyddade flytbrygga. Snart var vi uppe i stugan började förberedelserna inför nästa dags fiske. Att jämföra intensiteten på tackelknytandet före vår tävling och vad som utbröt nu är inte möjligt. Krokar, pärlor, glidbommar och olika tafslängder diskuterades ivrigt. Tackel knöts i olika längder och utföranden.

RÖDSPÄTTA TILL ALLA, NÄSTAN
Nästa dags fiske överträffade alla förväntningar. Samlade på kajen kunde vi summera ihop till hela 56 stycken av de sluga "plattisarna". De flesta låg i vikter runt 7 hekto upp till ett kilo Men även ett par riktigt stora hade fångats. Mikael Kolbeck hade fått en på 1,940 gr. Thomas Hellgren var inte långt efter med ett "dasslock" på 1,780 gr, och själv hade jag nöjet att väga in två fiskar på 1,720 respektive 1,320 gram. Per Anders Skoglund från Lidköping och undertecknad hade också lyckats fånga varsin bergskädda , i litteraturen och fiskbilen kallad för bergtunga. En fisk som har en toppvikt runt två kilo. P- A Skoglunds fisk vägde 0, 740 medan jag själv fick nöja mig med en mindre på 0,560 gram. 

Någon enstaka person gick och surade på kajen för att han inte fått någon rödspätta. Namnet vågar inte nämnas, då får jag väl inte hänga med i hans båt "Melker" nästa fiskeresa till Norge. Båten är förresten döpt efter Farbror Melker på Saltkråkan, den olycksaliga farbrorn som aldrig fick någon fisk. Och idag hade båtens ägare verkligen gjort skäl för sitt utvalda båtnamn. Men jag vill av hänsyn till honom inte avslöja hans identitet för han är min allra bästa vän.

Strömberg fick snabbt upp vårt ankare som alltid är med i båten. Djupet där vi fiskade ligger på mellan 20-25 meter och bottnen består mest av grus och sand. Att få fast ankaret var lättare sagt än gjort, men efter flera misslyckade försök så fastnade det till slut. Eftersom det varit så svårt att få fast ankaret vågade vi inte ankra om, utan fiskade på samma plats hela dagen. Massor av huggvillig sandskädda attackerade våra räkagnade krokar. De flesta låg i vikt över 6 hekto med en toppfisk på 8 hekto. Även en del rödspätta fångades men inte lika många som dagen innan.

En ny ankring hade säkert gett mer spätta men med tanke på hur svårt första ankringsförsöket hade varit bestämde vi oss för att ligga kvar. Sammanlagt så blev det ett 20-tal rödspättor fördelat på Melker och Team Kolbecks/Johanssons båt som låg förankrade bredvid.

Bergtunga och rödspätta

Även 12 stycken havskatter fångades, den största vägde nästan 5 kilo. Att det även fanns havskatt i det lilla sundet var extra grädde på moset. Troligen skulle ett mer riktat fiske efter de läderhudsförsedda stenkrossarna med sejfilér som agn kunnat resultera ändå bättre fångst. Nu fick de istället nöja sig med en tredjedel av en räka, men de lät sig ändå väl smaka. Ett ihållande regn i kombination med den isande vinden tog snart ut sin rätt. Fullständigt vattendränkta och genomfrusna kom vi tillbaks till stugan och fick se våra kamrater i full gång med att packa för hemresan. De hade hört att vädret skulle bli lika dåligt nästföljande dag och bestämt sig för att skippa sista fiskedagen för att tidigt på morgonen ta första färjan till fastlandet och börja hemresan till Sverige.