SISTA FISKEDAGEN
Vi andra bestämde oss för att fiska
nästa dag också, oavsett om så himlen
ramlade ner över oss. Knappt hade våra kamrater lämnat
Fedje med första morgonfärjan förrän stormvindarna
lugnade ner sig, himlen sprack upp och solen började skina. Det var
bara att tacka och ta emot och i högsta hugg ge sig iväg mot
det fiskrika sundet. Vädret hade stabiliserat sig så pass att
det lätt hade gått att fiska både havskatt och bleka
och det blev bara bättre ju längre dagen blev. Som
tur var så valde vi bort detta fiske för att prioritera det
spännande rödspättefisket. Det behöver inte vara stor
fisk för att det skall vara roligt att fiska enligt min mening. Och
ett riktat fiske efter rödspätta, med så goda chanser
till bra fångst, stod högt på både min och Strömbergs
önskelista.
|
Denna dag går till historien som en av de absolut roligaste och spännande fiskedagarna i mitt liv. Under perfekta förhållanden och i strålande sol ankrade vi upp på olika ställen i det lilla sundet. Fisket var på högtryck. De stora sandskäddorna från dagen innan lyste med sin frånvaro. Men vad gjorde det. Istället var det rödspätta, bergskädda och havskatter som med full frenesi attackerade betena. Hela 59 spättor fångades och flera av dem var i riktigt fint format. Nicklas Kolbeck fick den största på 2,160 gram tätt följd av Björn Strömberg med en nästan lika stor som fick den digitala vågen att visa prick 2,080 gram. |
 Nicklas Kolbeck med maffiga rödspättor |
|
|
Ett flertal av spättorna låg runt 1,5 kilo, men de flesta vägde mellan 700 gram till ett kilo. Ytterligare 6 stycken bergskäddor fick skåda dagens ljus. Flera av dem hade riktigt bra vikt. Den största vägde 0,880 gram tätt följd av fiskar på 0,740, 0,600, 0,560, 0,520 0,500. Havskatterna var också på hugget och efter man hade legat ankrad ett tag hade de snart nosat sig fram till räkagnen. Den största vägde 5,8 kilo och fångades av Strömberg. Sammanlagt fångades ett 10-tal av de bitska katterna. Ovanliga dubleer som havskatt- rödspätta och rödspätta - bergskädda kunde också noteras |
FISKETEKNIK
Fisket gick som sagt till på det sättet att vi ankrade upp på olika ställen i det lilla sundet. Agnet som användes var uteslutande räka eftersom inget annat agn fanns att tillgå. Det hade varit intressant att haft tillgång tilll mussla och sandmask så man kunde jämfört vad som lockade bäst. Små bukstrimlor av gråsej testades men med dåligt resultat.
I våra kamraters båt fick de upp en tångruska som det satt några vattengråsuggor på. Dessa oerhört äckliga varelser agnades snabbt på och inom några få sekunder blev de slukade av rödspättor. Plötsligt fick Strömberg också upp en liten tångruska som det satt en gråsugga på. Jag försökte direkt att sno den för honom, men han hävdade bestämt att "suggan" var hans egendom, eftersom den hade suttit på hans tångruska. Tacklet hade inte legat länge på bottnen innan även den var ett minne blott och ytterligare en "spätta" fått sälla sig till de andra i fiskbaljan.
 Björn Strömberg med präktig rödspätta fångad på en gråsugga |
Att dela en räka till två eller tre agn var annars det som brukades. En kort glidbom och ett släptackel med två krokar i st 4-6 fungerade bra. Ovanför krokarna hade vi apterat lys och pärlemopärlor som verkade ha en extra attraktionskraft. Det krävdes en viss teknik och en stor portion tålamod för att lura dem. En liten sandskädda på några hekto nappade ofta mycket hårdare än en rödspätta på ett kilo. Det gällde att kasta ut tacklet en bit från båten och mycket sakta dra in det på botten. Man fick absolut inte lyfta för mycket i tacklet.
Det resulterade
genast i att någon av de otaliga småtorskarna och gråsejarna
som fanns på plats uppmärksammade betet och gick till attack.
Det föreföll som att man lockade med sig spättorna in mot
båten där de sedan var mer benägna att nappa. Vid minsta
antydan till att det var en rödspätta framme och sög på
räkan stoppades invevningen. Det var nu glidbommen gjorde nytta.
När spättan drog i räkan så kände den inte tyngden
från sänket. Prov med vanlig fast bom gav sämre resultat.
Den överkänsliga spättan kände tydligen sänkets
tyngd och fattade genast misstankar.
|
Nu fick
man inte dra bort agnet från fisken när man väl
fått den intresserad och lockat den till hugg. Tacklet fick
nu ligga blickstilla på botten en stund innan man på
nytt kände om den var kvar. Det var ofta man lurade sig och trodde att man hade napp när sänket gled över någon liten sten på botten. Vid nästa nappindikationon tänkte man att det var nog bara ett så kallat "bluffnapp" igen, men då var det istället en rödspätta som var framme och försiktigt nöp i räkan. |
 Nicklas "Kosacken" Kolbeck |
För att ha ett riktigt effektivt fiske på rödspätta så är jag övertygad om att ankring är den bästa metoden. Den var oerhört känslig för om man vevade in tacklet för fort. Skall man driva utan att ankra då får det vara minimal drift om fisket skall bli lyckat.