Beskrivning
Blekan kallas också för lyrtorsk och som namnet antyder så tillhör den torskfiskarna. Den skiljs från dessa genom sin starkt framåtskjutande underkäke som saknar den karakteristiska skäggtömmen som torsken har. Sidolinjen är mörk och böjd ovanför bröstfenan. Ryggen är mörkt grönbrun, eller grönsvart med inslag av guldgult mönster. Födan består mest av fisk, typ sill, tobis, makrill och småsej. Saluförs ofta i fiskbilen som havslax.

Fisketips
Under vinterhalvåret vistas blekan ute på djupare vatten och kommer inte in mot de svenska kusterna förrän på försommaren, då den ofta går så landnära att det är möjligt att fånga den med spinnutrustning från land. Blekan är pelagisk och uppehåller sig ofta i strömsatta sund och över klippgrund och vrak. För pilkfiskaren är det allehanda flugor och gummimackar som lockar till hugg. Tekniken när man pilkfiskar efter bleka är att stegvis söka den i mellanvattnet.

Spridarbom, släptackel och jigg
En annan väl fungerande metod är att fiska med spridarbom och ett släptackel. Tacklet bör vara 1,5-2,5 meter långt, knutet av 0,40 -0,60 mm nylon. Krokst 4-6/0. Långa gummijiggar i mörka färger är bra beten.

Ofta fungerar mörka beten bättre än ljusa och färglada eftersom dessa avtecknar en starkare siluett mot himlen. Kombinera jiggen med en strimla av sillen eller makrillens bukskinn och agna på kroken, detta ökar fångstchanserna betydligt. Tacklet skall sedan vevas sakta upp i mellanvattnet med högsta koncentration på spötoppen. När det första nappet kommer är det inte mycket som märks. Blekan smyger sig på bakifrån, det kan ofta bara vara en lätt darrning i spöt som indikerar att en bleka har svalt betet. Det är först efter att mothugget satts in som denna starka kämpe visar musklerna, ofta i långa explosiva expressrusningar.

Mete
Att meta blekan hör väl inte till de vanligaste fiskesätten, men kan vara mycket effektivt. De mesta och största blekorna som mina kompisar och jag fångat under våra fiskeresor till norska Saltströmmen har fallit för detta fiskesätt. Fisket har bedrivits från ankrad båt. Ett tackel med en upphängare och en tafs efter pilken har fungerat bäst. Gör upphängaren ungefär 25-30 cm cm lång, då får den en fin gång i strömmen. Tafsen efter pilken kan göras lite längre ung 40-50 cm.

Skär långa strimlor av helst sill och agna krokarna med. Strimlorna skall bara träs på kroken en gång, längst upp i ena kanten. Detta för att den skall röra sig på ett naturligt sätt i vattnet och efterlikna en bytesfisk så mycket som möjligt. Vid stark ström så fiskar det tackel av sig självt och många av fiskarna har fångats när spöna stått uppställda i spöhållarna. Vid omvända förhållanden när strömmen är svag då gäller det att aktivera betena själv genom att sakta veva upp och ner för att få liv i sillfiléerna.

Sammanlagt har vi fångat på detta sätt ett 30-tal blekor som vägt över 6 kilo, med flera toppfiskar runt 9-10 kilo.

Flugfiske
Ett fiskesätt som inte bedrivs så ofta, men som både är effektivt och roligt är att utmana de stridbara fiskarna med flugfiskeutrustning. Bra platser är över strömsatta skär och grund där blekorna gärna har sina jaktmarker.

Jiggfiske
Jiggfiske med lätt spinnutrustning är något som vi på senare år har gått över mer och mer till. Utrustning som mest har använts är spinnspön runt 8-9 fot. Rullar typ Ambassadeur 6000, 6500 Syncro laddade med flätlina från 0,15- 0,20 mm, alternativt 0,35-0,40 mm nylonlina. Jiggkroppar i vikt mellan 40-120 gram apterade med shad och curlytail-jiggar i blått, rött, brunt och svart har visat sig vara mycket effektiva.

Rekordnotering
Det svenska sportfiskerekordet på bleka lyder på 8.690 kg och fångades av Conny Pettersson från Falkenberg 1979-04-01. Fångstplatsen var ovanför ett vrak på Röde Bank. På norska kallas den för lyr och rekordet och är på hela 13,7 kilo.