Hälleflundra
Hippoglossus hippoglossus

Beskrivning
Hälleflundran hör till havets verkliga storvilt och är den största av flundrefiskarna. Bland sportfiskare har den en enorm status och även små fångade exemplar genererar stor glädje.

Den är en glupsk jägare och födan består mest av fiskar typ sej, torsk, sill och bläckfisk, men  även skaldjur står på menyn. Den är långsträckt i kroppsformen, proportionellt sett den mest långsträckta av flundrefiskarna. Även stjärtfenan är längre och smalare än hos andra flundrefiskar. Högersidan är ögonsida och färgen varierar från ljust brun till riktigt mörkt brun. Blindsidan är vit. Honorna som blir större än hanarna kan bli 3,5 meter långa och nå en vikt över 300 kilo. Hanarna blir mycket mindre, maxvikt uppges till ca 50 kilo. En hälleflundra kan nå en respektingivande ålder av hela 50 år.

Fisketips
Inom norden är den största chansen att kontakta en hälleflundra på sportfiskeredskap tveklöst i de norska farvattnen. Yngre exemplar av hälleflundrar har ofta sina tillhåll på grunt vatten längst de norska kusterna.

Trivselplatser är på sand, grus -och stenbottnar och runt grund där den finner föda i form av sej, sill och andra bytesfiskar. De större exemplaren finns oftare på betydligt djupare vatten mellan 200-700 meter, men kan även påträffas ända ner till 2000 meter. På dessa djup blir det omöjligt för oss sportfiskare att kontakta dessa havets högvilt. Däremot så kan man med dagens spunna linor ha mycket god bottenkontakt ända ner till 4-500 meter. Platser som Langesund, Vannöy, Saltströmmen och Senja är hotspots där chansen finns att få mäta sina krafter med ett riktigt "dasslock".

Hälleflundran är en ypperlig simmare och jagar ofta i de fria vattenmassorna. De flesta nappen som registreras av sportfiskare inträffar oftast i samband med uppvevning av betet från botten. Av ett 15-tal flundror jag själv bevittnat fångst av så har de flesta napp inträffat under uppvevning i mellanvattnet, eller ända uppe i ytan. Ett aktivt fiskat agn, som vevas upp och ner i vattenlagren, är den rätta medicinen. Det lockar ofta mer flundror till hugg än att på måfå, under fiske efter andra arter hoppas på att man skall fånga en som bonus.

Den här hälleflundran har fallit för en upptacklad sej på ett agntackel.

Att fiska på detta sätt genom att ständigt hålla sitt tackel i rörelse och veva det upp och ner kräver en ängels tålamod, inte många napp från andra fiskar registreras. Det är inte lätt att se fiskekompisarna lyfta upp torsk, sej, havskatt och andra arter medan man själv står med okrökt spö dag efter dag. Det finns ju inga garantier för att det verkligen är man själv som till slut står för hälleflundrafångsten. Det kan lika gärna vara någon som har släppt i ett julgranstackel med massa konstiga upphängare. Däremot så tror jag att den som riktar fisket på detta sätt för just hälleflundra vinner i långa loppet.

Jörgen Larsson med hälleflundra på 32 kilo. Fångad i nordnorge utanför Vannöy sjökamp på sejfile som agn.

Det är mycket vanligt att hälleflundran följer efter betet ända upp till ytan. Har man väl fått upp den så långt kommer hugget oftast först när man sänker ner det en bit. Hälleflundran med sin mörka färg är mycket väl kamouflerad och är nästan omöjlig att se, om den så bara befinner sig några decimeter under ytan. Säkerligen har många sportfiskare haft hälleflundror efter utan att märka dem och helt ovetandes om dess existens dragit upp agnet framför näsan på sin drömfisk.

Förutom mete efter hälleflundra så är även jiggfiske en effektiv metod. Jiggar som fungerat bäst är shadjiggar i storlek mellan 15-23 cm. Dessa fiskas antingen på det traditionella viset med jiggskalle, eller knutna på enkelkrok i en tafs bakom en havsfiskebom. Tekniken är samma som för mete. Jiggen skall spinnas in från botten till ytan. I norska Saltströmmen är detta en metod som de senaste åren firat stora triumfer. Massvis av hälleflundror har fallit för de förföriskt vickande shadarna.

Den största hälleflundra som fångats av en svensk är en bjässe på hela 92,5 kilo. Det var 24 Juli 1996 i Vannöy, Norge som den rutinerade havsfiskaren Thomas Krantz från Göteborg efter en lång seg kamp kunde väga in denna megakveite. En bedrift som senare belönades med den åtråvärda titeln årets havsfiskare som utdelas en gång om året av Göteborgs havsfiskeklubb (GHFK). Foto: Jörgen Larsson

Rekordnotering
I svenska farvatten är den för sportfiskare en mycket ovanlig fångst och det svenska rekordet lyder endast på 1,870 gr. Den fisken fångades av Torbjörn Nilsson från Mölnlycke V Pater Noster, Skagerack. Det norska namnet är kveite och rekordet är en bjässe på hela 161,2 kilo som fångades vid Valevågsbråtet 1997-10-20.