Analfenan har ungefär halva ryggfenans längd. Bukfenor saknas. Havskatten säljs ofta i fiskbilen under namnet kotlettfisk och är en mycket delikat matfisk. Havskattens kraftiga tandbeväpning gör att den lätt krossar musslor, krabbor, eremitkräftor, sjöborrar och andra tjockskaliga djur som den lever av.  Tänderna slits emellertid kraftigt och tandömsning sker varje år.

Fisketips
Havskatten är en populär sportfisk och påträffas utmed hela svenska västkusten ända ner till Öresund. De riktigt stora havskatterna (steinbitarna) påträffas i de norska farvattnen och fiskar över tio kilo är inte ovanligt. Vilket tackel som är bäst för havskatt diskuteras det mycket om, men två olika modeller som fungerar bra är: släptackel som fiskas med havsfiskebom, och ett så kallat "norgetackel" bestående av en upphängartafs och en släptafs efter pilken. Norgetacklet är mest allround och fungerar mycket bra på alla bottnar, men kanske bäst där fisket bedrivs utmed branta klippsidor och på grund som snabbt stupar ner i havet. Gör man tafsen under pilken max 40 cm lång så får man en bra kontakt med nappande fisk. Fiskar man till exempel i Saltströmmen, då är man tvungen att fiska utmed nästan lodräta klippbranter för att fånga havskatt.  Utmed dessa branta sidor har havskatterna sina skrymslen och favoritklippsprång som de ligger och trycker på.

Har man knutit en för lång tafs under pilken, då medför detta att när man lyfter upp pilk och tackel från botten , att pilken vid nedsläpp igen har kommit för långt ut från den branta klippsidan och plötsligt kanar 30 meter nedanför klippsprånget som man låg på. Vid så branta förhållanden är det effektivt att korta tafsen till ca 20- 25 cm. Då blir "kännlyften" kortare och chansen att tacklet stannar kvar ökar markant. Detta kan ge havskatten den lilla extratid som behövs för att hinna fram till betet. När vi själva började fiska med detta förkortade norgetackel så ökade våra kattfångster runt Saltströmmen kraftigt. Huvudregeln för havskattsfiske vilket tackel man än använder är att försöka ha en så nära bottenkontakt som möjligt. Ett fisketips för havskatt som jag brukar ge till folk som frågar är att sänka ner tacklet till botten och göra ett försök att helt enkelt sätta det.

Man får alltid räkna med pilk och tackelförluster vid detta fiske och den som är snål och vevar upp så fort det börjar skrapa i botten missar många kattnapp. Havskatten hugger inte så ofta av hunger som av agressivitet. Den lider heller inte brist på mat eftersom den lever mycket av musslor och skaldjur som det finns gott om. Därför så tror jag att den ofta nappar mer av aggressivitet än av hunger. 

Dunka pilken med jämna mellanrum i botten, ljudet av det brukar reta upp den att gå till attack. Spridarboms-tacklet kommer mer till sin rätt på jämnare bottnar där man kan släpa det tätt utmed botten. Sprid ut två eller högst tre krokar med 40-50 cm mellanrum. Är det enbart havskatt man är ute efter bör man inte sätta någon upphängare på linan ovanför bommen. Risken är då att man får veva upp småtorsk istället för katt. Både glidbom och fast bom är väl fungerande. Agna med mussla, sill, gråsej eller bläckfisk. Havskatten brukar inte vara sparsmakad, utan hugger på det mesta i agnväg som serveras. Däremot så har vi genom åren märkt att riktigt stora agn, särskilt då av sill eller sej ger mycket högre medelvikt på havskatterna. 

Berättelser hur arga havskatter biter av kvastskaft och ger bettmärken i rent stål florerar vilt bland folk och många av dessa berättelser är givetvis överdrivna. Självklart skall man akta sig för den kraftiga tandbeväpningen. Käkmusklerna är oerhört starka och kan förvisso göra kraftiga märken i till exempel ett kvastskaft, men att bita av ett har jag aldrig sett att den klarat av. Däremot så har vi lyft in många havskatter i båten genom att vända på huggkroken och istället sticka ner det rena träskaftet till dem att bita sig fast i.

Havskatter ända upp till 3-4 kilo har vi lyft in på detta sätt. Vid ett flertal tillfällen har vi även lyft in katter i båten som inte suttit fast på kroken, utan bara bitit sig fast i agnet.

Detta vittnar lite om vilket enormt stort självförtroende dessa fiskar måste ha. Det är väl därför den ofta inte gör något större väsen av sig under drillningen. Först när man väl får upp den i båten så börjar den fatta åt vilket håll det lutar och särskilt lite större katter kan ställa till med stor oreda om man inte får dem snabbt avlivade eller returnerade.

Rekordnotering
En havskatt kan troligen nå en vikt av hela 25 kilo och då vid en längd av 125 cm. Alla tiders största spöfångade havskatt är en bjässe på hela 23,58 kilo. Den kissen fångades på Georges Bank utanför Massachusetts kust (USA) den 1986-06-11. Det svenska rekordet på havskatt är fångad NV Kummelbank på 27 meters djup. Det var Matthias Billberg från Partille som i maj 1992 krokade en katt på prick 10 kilo från turbåten Daisy. Det norska rekordet är en "steinbit" på 13.64 kilo, fångad i Sörfjorden 1976-08-07.