Beskrivning
Färgen på ryggen är vackert regnbågsskimrande i gröna och blå färger. Den har vågiga mörka tvärband som går ner från ryggen mot sidolinjen. Den har också som övriga makrillfiskar två ryggfenor, varav den främre kan fällas ner i en fåra på ryggen, detta för att minska vattenmotståndet när den simmar.

Bakre ryggfenan och analfenan är vertikalt placerade mot varandra och bakom dessa, mot stjärtfenan, finns 5-6 småfenor. Buken är vackert pärlemoskimrande. Den är vanligt förekommande utmed hela svenska bohuskusten ända ner till Öresund. Finns även i södra Östersjön gynnsamma år när saltvatteninflödet är god. Maxvikt ligger runt 3,5 kilo. 

Makrillens smäckra strömlinjeformade kropp är som gjord för snabbsimning och den är en av våra mest populära marina arter. Det är en pelagisk stimfisk som saknar simblåsa och den är ständigt på vandring. Den har sina vinterkvarter på djupt vatten i Nordsjön och kommer in mot de svenska kusterna på försommaren. Genom sin snabbhet och styrka är den en mycket efterlängtad och eftertraktad sportfisk. När de första makrillarna ger sig till känna så dröjer det inte länge förrän djungeltelegrafen börjar arbeta.

Snart har nyheten spritt sig över hela västkusten och folk börjar damma av sin fiskeutrustning. Den fångas av stor och liten, både från turbåtar, småbåtar och klippor. Fiskesätten är många, bland annat spinn, mete, dörj samt fiske med pilk och häckla är populära och effektiva fångstmetoder.

Fisketips
Vid fiske från turbåt så släpper man sakta ner pilk och tackel tills de första karakteristiska darrningarna ger sig tillkänna i spötoppen. Ett bra tips som ökar chanserna för god fångst är att på flug/flash häcklor klippa av överflödigt material som hänger under krokböjen, detta brukar öka fångsten markant. Makrillen rör sig på alla vattendjup, men befinner sig oftast i de mellersta vattenlagren. Har man inte känt några indikationer under nedsläppet är den säkraste metoden att veva upp och börja om från början igen. Makrillen är mycket mer benägen att hugga när man släpper ner än tvärt om.

Om man har en fiskerulle med linspridare, räkna då hur många gånger spridaren gått fram och tillbaks på spolen tills det första nappet registrerats, då är det lättare att hitta makrillen till nästa nedsläpp. Man kan även räkna sekunder och på det sättet få en vink om vilket djup de befinner sig på. Ett alternativ till pilkfisket kan vara att knyta ett ungefär 1,5-2 m långt släptackel av 0,35-0,40 mm nylonlina. Montera på 2-3 krokar i st 1-1/0 och koppla det till en havsfiskebom. Agna med sillstrimlor och veva sakta upp i vattnet, detta brukar ge bra resultat när de inte vill bita på något annat.

Ett annat effektivt sätt att få god makrillfångst är att mäska dem till sig. Mal eller hacka sönder ett par kilo sill eller makrill och häng ut det i en lökpåse utanför relingen. Den skall antingen hänga någon meter under ytan, eller så att den med jämna mellanrum doppar i vattenytan. Då sköljer vågorna ur innehållet i påsen. Skaka på påsen ibland så inte mäskstråket bryts. Finns det makrill i närheten så har de snart luktat sig fram i doftspåret. På detta sätt kan man hålla dem kvar under båten så länge det finns mäsk kvar i påsen. Ett mycket bra hjälpmedel för att lokalisera vart de för tillfället befinner sig är att hålla noggrann uppsikt på måsarna. Är det måsdyk på gång så gäller det att snabbt förflytta sig till platsen innan huggsexan är över. Stäng av båtmotorn och glid in i makrillkoket med båten så blir de mindre skrämda.

Rekordnotering
Makrillen är bohusläns landskapsfisk och det passar bra att det svenska sportfiskerekordet också kommer därifrån. Rekordet blev ett faktum på Svaberget utanför Smögen 1995-10-29. Det var Jonas Lind, Kungshamn som ombord på turfiskebåten M/S Wadsö med Bernt Gunnarsson som skeppare kunde borda en " jättegaisare" på hela 3,074 gr. Fisken var 61 cm lång och hade ett midjemått på hela 38 cm. Det norska namnet är makrell och rekordet är en bjässe på 3,474 som fångades utanför Kragerö 1997-09-07.