Beskrivning
Pigghajen är den vanligaste hajarten som besöker våra kuster. Den kan bli över en meter lång och maximalt väga upp till 13 kilo. Kroppen är långsträckt, färgen är mörkt grå eller blågrå med små utspridda vita fläckar. Den har två ryggfenor, varav den främre är den största, båda fenorna har en giftig tagg framför sig. Dessa två taggar är förbundna med giftkörtlar som används både vid jakt och försvar.

Pigghajen är en rastlös jägare som ständigt är på vandring. Den är en allätare vad det gäller födan och på menyn står allt från sill, makrill, torsk, plattfisk och allehanda kräftdjur. Pigghajen har en inre befruktning och som många andra hajar föder den levande ungar. Oftast mellan 4-8 stycken som är 20-25 cm långa. I fiskhandeln finns den till försäljning flådd och med huvudet borttaget under namnen nordsjöål eller havsål.

Pigghajen kommer in de svenska kusterna i juni, oftast i stora stim. Den kan riktigt gynnsamma år påträffas utmed hela västkusten ända ner till Öresund. Störst chans att träffa på den har man dock västkuststräckan från Strömstad och ner till fladengrunden utanför Varberg.

Fisketips
För sportfiskaren är den en välkommen gäst som bjuder bra motstånd på rätt utrustning. Den har en mycket sträv sandpappersliknande hud och vassa tänder som brukar gå hårt åt tackellinan. Knyt tackel av minst 0,80 mm, helst 1,0 mm för att tacklet skall hålla till flera nedsläpp. Ett vanligt Pater-Noster tackel agnat med sill eller makrillfiléer fungerar utmärkt. Fiskar man med flätlina som huvudlina bör man göra tacklet flera meter långt så inte pigghajen snurrar upp sig på tacklet. Snurrar den upp sig så långt att den kommer i kontakt med huvudlinan behövs det inte mycket förrän den raspiga huden har förstört flätlinan med linbrott som följd. Fisketekniken är inte speciellt avancerad, finns det pigghaj i vattnet så har den snart nosat sig fram till betena.

Är man på en turbåt och de flesta metar med makrill eller sill så fungerar alla dessa agn som en utlagd mäskpåse. Snart har pigghajstimmet följt upp i mäskspåret som bildas bakom båten. Bara inte avdriften är för kraftig, för då hinner inte hajarna fram till agnen. Är strömmen så stark att man har svårighet att hålla botten, då är det ett bra knep att låta tacklet ligga på botten, då får hajen tid att lukta sig fram till betet. 

Här gäller det att ha is i magen när linan försvinner från rullen och bara flytta det någon meter då och då. Ofta ser man på turbåtar att de som har släpsidan på båten får mer haj än andra sidan, den så kallade kastsidan. Detta beror på att man givetvis har bättre kontakt med tacklet, men även att man kan släppa ut mer lina från rullen utan att behöva bekymra sig om att den skall nötas sönder under kölen på båten vid uppvevning. De på kastsidan måste veva upp mycket oftare och har vid nästa nedsläpp inte ens sina tackel i närheten av några pigghajar, som i de flesta fall följer i doftspåret från agnen en bra bit bakom båten.

En annan egenskap som pigghajen har är att den ofta följer med sina krokade artfränder ända upp till ytan. Det är inte alls ovanligt att se ett helt stim följa efter och sen sakta simma ner igen. En graciösare simmare är svårt att hitta.

Rekordnotering
Svenska sportfiskerekordet på pigghaj är på 10,4 kilo och är tagen med sill som bete 1970-08-17 på Fladen utanför Varberg. Fångstmann Orla Mortensen från Danmark. På norska kallas den för pigghå och rekordet ligger på 8,75 kilo. Den fångades i Krosfjorden 1971.