Fakta om Saltströmmen

Fotogalleri

Dessutom hade två hälleflundror fått skåda dagens ljus, en på 14,8 och en på 14,9 kilo. Fiskefebern brände i kroppen och utrustningen gjordes snabbt i ordning. Strömbergs båt Melker hade släpats med från Sverige och snart låg den i sjön färdig för den första provturen. © Text och Bild: Björn Karlsson

Vi befann oss på ett ställe som vi kallar för "Combatt Area" ett ställe som ligger utanför bron och under tidigare vistelser gett mycket fisk av grovt format. Det dröjde inte länge innan första torsknappet var ett faktum och inom ett par timmar hade vi fått ihop en rejäl fångst.

Strömberg som inte hade någon tidigare erfarenhet av havsfiske utan mest hållt sig i sötvatten slog givetvis till med den största av dom på 20,2 kilo. Att havsfiska var ju ingen konst tyckte han och undrade förvånat hur jag kunnat undgå att få någon torsk över 20 kilo under alla år som jag fiskat i havet. Med ett mycket behärskat leende förklarade jag för honom att det enbart handlade om otur, absolut inget annat än otur.

NU VILL JAG FISKA HAVSKATT

Att havsfiska var ju riktigt trevligt tyckte han. Tonen i Melker är alltid mycket rå men hjärtlig så en del vassa gliringar fick under dessa två fiskedagar mottagas från den skojfriska kamraten. En lugnande tanke var att en sådan tur som han haft hitills omöjligtvis kunde hålla i sig. Denna tanke visade sig vara helt fel, än hade han inte nått sin maximala toppkurva.

Framåt eftermiddagen när den värsta nappruchen lagt sig undrade han om vi inte skulle försöka på havskatt för att få lite variation. Det hade han aldrig fångat någon så det skulle vara skoj sa han. Områden där havskatten brukade uppehålla sig kände jag till sedan tidigare.Vi bestämde att vi skulle testa en liten djuphåla som givit mycket katt under mina tidigare år i Saltströmmen. Sagt och gjort efter diverse tackelbyten så styrde vi båten mot ett hålan som ligger mitt i strömmen lite skyddat bakom en ö.

Djupet är ca 44 m och bottnen är full av klippskrevor som fullständigt slukar pilkar och tackel. Det här stället är mycket svårfiskat och är bara fiskbart när strömmen är som svagast mellan strömvändningarna. Hålan är så liten att man måste komma precis ovanför och släppa tacklen rakt ner medans man håller båten ovanför. Den finns heller inte utmärkt på sjökortet så den är inte lätt att hitta. Får man inget napp inom två minuter så sätter man oftast tacklet. En stum flätlina på rullen är ett måste annars blir kontakten med bottnen alldeles för dålig. Väl framme lät vi våra sillagnade tackel gå till botten.Att det fanns fisk i hålan stod klart så fort tacklen nått botten båda betena attackerades direkt av glupska havskatter. Fisken som hittat till mitt tackel var inte så stor en fisk på ca 4-5 kilo. Strömbergs fisk var det en annan kaliber på den hade knappt rubbat sig från botten när jag redan lyft in min i båten. När jag väl fått av min katt av kroken kunde jag följa Strömbergs kamp med sin fisk.

Efter en del ursinniga försök att bryta sig loss närmade den sig till slut ytan. Redan 5-6 meter ned i det klara vattnet såg jag att det var en havskatt som närmade sig med käften öppen. Den absolut största katt jag någonsin sett. Snabbt fick vi den gaffad och inlyft i båten där den förde den ett fruktansvärt liv och höll på att bita sönder hela inredningen tills vi till slut fick den avlivad. Den höll bland annat på att bita av ett Loomis-spö som är värt ett par tusen kronor. Men i sista stund fick jag ut spöt ur gapet på den. Väl upphängd i vågen stannade inte nålen förrän den visade på hela 14,2 kilo. En enorm katt som översteg gällande europarekord i linklass 15 kilo med nästan fyra kilo. Även all-tackel rekordet på 13,64 kg fick se sig slaget av min vän Strömberg som aldrig fiskat havskatt förut och slår rekordet på första nedsläppet. Sällan har man skådat en sådan "turgubbe" Sen har han med ett leende på läpparna mage att fråga om jag tyckte att den var stor.

Jag har ju i alla fall fått ett par hundra havskatter utan att ens vara i närheten av sådana vikter. Så kommer den landkrabban och släpper ner och fångar en på 14,2 på första nedsläppet,och det på första försöket efter havskatt i hela sitt liv. Vilken flytgubbe, att han inte köpte en lott den dagen förvånar mig än. Givetvis så hade han vunnit den högsta vinsten. Några dagar senare var det i alla fall min tur, på samma ställe fick jag en på över 10 kg men det var precis på gränsen 10,1 kilo visade vågen. Vi fick under vår vistelse många havskatter på just det här stället de flesta i vikter runt 6-7 kilo.Tacklen som användes var så kallade norge-tackel och var knutna av 1,2 mm lina och bestod av en upphängare ovanför en 400 grams rörpilk med en tafs 30-40 cm lång därunder. Krokstorleken var mellan 6/0-8/0.
 

Vi beslöt oss för att göra ett försök ändå och lade oss ett hundratal meter ifrån, agnade på ett par sillar och började fiska.. Vi måste ha kommit precis i rätt ögonblick för jag hann inte mer än ner till botten förrän den första torsken attackerade sillen. En torsk på 18,2 kilo kunde snart lyftas in i båten. Snabbt på med nytt agn och fort ned med tacklet till botten igen. Napp direkt !! Denna gången stod fisken helt stilla vid botten och tjurade. och gick inte att rubba på en lång stund. Att det rörde sig om en bra mycket större fisk än gången innan var det ingen som helst tvekan om.

Mitt 20-lbs Loomis spö fick jobba hårt för att sätta press på fisken när den ömsom tjurade vid botten eller drog lina av rullen. Kampen mynnade ut i en lång stunds givande och tagande men till slut gav fisken med sig och närmade sig äntligen ytan där Strömberg stod färdig med huggkroken. Det visade sig inte vara en fisk utan två stycken. En torskdouble med båda fiskarna överstigandes 10 kilo kunde beskådas i ytan. Den ena torsken vägandes 17,1 kg och den andra 16,4 kg. Att inte kasta över några gliringar till kompisarna i den andra båten var ofrånkomligt särskilt som vi visste att en av passagerarna vid namn Lennart Larsson hade det tidigare rekordet bland oss på fångad torskdubble. Det var en dubble som Lennart fick på insidan av bron och dom fiskarna vägde 12 och 11 kilo. 

Ett bra tackeltips för både torsk och havskatt är att fiska med hel sill eller sej på ett tackel som vi kallar för (Agntackel special) Det knyts bäst med 1-1,2 mm lina och fungerar mycket bra på stor fisk. Aptera en trekrok i st 4-6/0 på en 30-50 cm lång tafs under pilken. Trä sedan linan genom öglan på en enkelkrok i st 4-6/0 och knyt fast den på linan ofanför trekroken med en glidknut. Knuten skall dras åt hårt. Enkelkroken bör vara med bakåtböjd ögla för att den skall sitta rakt på linan. En mycket bra krok är Mustads så kallade kattkrok den har beställningsnummer 92553S om ni frågar i redskapsbutiken.

Sätt fast agnfisken i läppen med enkelkroken. Eftersom enkelkroken är glidande så kan du nu dra trekroken ned till stjärtspolen på agnfisken där du med ett gummiband fäster den runt spolen. Fiskas också mycket effektivt på ett 80-100 cm långt släp efter en spridarbom.
 

Tacklena  har bestått av 2-3 jiggupphängare knutna på 0,80 mm lina. Koljor på 2-4 kilo finns ofta på plats som ger en enorm kamp på lätta jiggspön. Ett bra tips tag med många jiggar i dom går åt som smör i solsken om fisken är på bettet. Det är bättre att fiska med jiggar än med flugor då får man inte så många av dom ständigt hungriga småsejarna som alltid är på plats. Det är inte alltid fisken är närvarande dom kommer in periodvis från djupare vatten utanför öarna för att jaga sedan försvinner dom ut lika snabbt igen. Så det brukar löna sig att åka hit och prova ett par gånger om man inte får något första gången.

När vi kom fram till dom små öarna en gång så träffade vi på Patrick och Håkan Loft två bröder från Skövde som efter en hel natts fiske mellan öarna var på väg hem för att rensa fisk. Fiskelyckan hade tydligen varit god ungefär 500 kilo torsk hade dom fått dom flesta i vikt mellan 4-8 kilo.

Mycket fisk hade försiktigt returnerats tillbaks igen. Dom flesta fiskarna hade dom fått på enbart 5-10 meters djup. Även en stor hälleflundra hade visat sig i ytan. Den hade varit intresserad av en av Patricks 5 kilos torskar och följt med ända upp till ytan. När den insett att bytet var alldeles för stort hade den lugnt simmat vidare och lämnat två knäsvaga sportfiskare kvar i båten. Dom bedömde den att ligga i vikt runt 50 kilo. Det bådade gott för vårt tilltänkta fiske men när vi kom fram fanns inte en fena att fånga.

Ett bra knep för att fiska utanför udden är att när strömmen går ut lägga sig i lugnvattnet innanför strömkanten som bildas rakt ut från spetsen på udden. Rovfisken har här ett perfekt läge att stå och avvakta utanför den värsta strömmen och bara vänta och se vad den för med sig för godsaker. Ibland sugs man med av den starka strömmen om man har kommit för nära med båten, men ofta går det förvånansvärt bra att lugnt flyta med i bakvattnet.