Med båten "Melker" på släp hade den 210 mil långa resan från Skövde till nord-norska Vannöy äntligen fått sitt slut. Det var jag och min fiskekompis Björn Strömberg som genomlidit denna 36 timmars maratonfärd. Nu hade vi äntligen fått stopp på ekipaget utanför Vannöy sjöcamp.

©Text och Bild: Björn Karlsson

Här behövdes det tydligen inte ens krok för att fånga katt. Efter en eftermiddag och en hel natts fiske förtöjdes äntligen "Melker" vid flytbryggan morgonen därpå. Roald meddelade att vår stuga nu kunde tas i besittning. Väl nerkrupna i våra sängar frågade jag Strömberg. - Börjar du känna av några trötthetssymptom nu då !!!? - Nej! Jag skulle lätt kunna fiska i 20 timmar till, blev det givna svaret. - Jaha då gör vi väl det då, sa jag så hurtigt jag kunde. Efter dom orden slocknade vi båda två och sjönk in i djup midvintersömn. Eter en 15 tim lång törnrosaliknande tupplur vaknade vi upp dagen därpå till ett underbart väder. Solen stod som högst på himlen och Hamarfjorden låg spegelblank Våra närmaste fiskedagar utspelade sig i fjordens närområden. Det var ett fortsatt gott fiske efter havskatt.

Dom bästa ställena för havskatt var runt grund och på slänter ner mot 60 meter. Några bra platser är runt färjeläget på Vannöy-sidan, Klubben utanför campingen, slänterna runt yttre och inre Fuskenesgrund och området runt Langoddsgrund. Spridarbom med 2-3 krokar på släpet fungerar bra. Även ett så kallat norge-tackel med en upphängare och en tafs under pilken är effektivt. Det går även bra att pilka dom med korta snabba pilkrörelser där pilken studsar fram på botten. Det retar upp kattens revirtänkande och brukar ofta få den att hugga.
 

Nu utarbetades snabbt en plan. Planens syfte var att Melker skulle placeras utanför restaurangens panoramafönster där våra skånska kamrater hade full uppsyn ut mot havet. Dom hade väl knappt hunnit lägga färdigt sina patienser innan vi var tillbaks. Väl medvetna om att vi syntes från fönstret lyfte Jörgen upp den fantastiska fisken. Jag och Strömberg fotograferade med så allvarligt hållna miner som möjligt. Resultatet lät inte vänta på sig. Snart var hela flytbryggan full med gratulerande fiskebröder. Meningar som, "varför trotsade inte vi vädrets makter och följde med" kunde också urskiljas bland lyckönskningarna. Sist upp från bryggan hörde jag Strömberg ropa!!. - Har du stängt av videokameran? (Vi har den fast monterad på båten). - Självklart har jag det, svarade jag. Trodde han verkligen att jag var hur glömsk som helst. Filmen som senare spelades upp hemma i vardagsrummet, innehöll endast en blank spegelyta och några skränande måsar som nyfiket tittade upp mot det surrande objektivet.

Men det verkliga supernappet inträffade 24 juli samma år när den välkände och mycket rutinerade specimen-huntern Thomas Krantz från Göteborg krokade en fisk på hela 92,5 kilo. En bedrift som senare belönades med den åtråvärda utmärkelsen Årets havsfiskare som utdelas en gång om året av Göteborgs havsfiskeklubb. Kontinuerligt fångas också mycket stora hälleflundror av yrkesfiskarna på ön. Rapporter om fiskar runt 100-200 kilo är inte alls ovanligt. Detta fiske bedrivs med så kallad" backelina " Hälleflundran jagar på alla djup och kan dyka upp när man minst anar det Tydligen så är den också mycket nyfiken för man hör ofta historier om hur den följer med ända upp till ytan. Bevis för detta fick jag själv sommaren -97.

Det var på Innerbåan ett av dom berömda stortorsk-.ställena som händelsen utspelade sig. En liten torsk på något kilo hade lyckats kränga sig på min 8/0 trekrok. Fullständigt uttråkad över att ett sådant litet "embryo" hade lyckats tränga sig före i kön av dom annars så stora torskarna, vevade jag sakta upp honom från botten. När den började att närma sig ytan såg jag plötsligt en mörk siluett bara några cm bakom den lilla torsken. Hjärtat slog frivolter när jag snart kunde konstatera att det var en hälleflundra (Kveite). Den uppförde sig mycket märkligt, den cirklade runt den vilt sprattlande torsken i vida svängar. Ibland syntes den för att sedan bli helt osynlig, Tydligen hade den svårt att bestämma sig om den skulle nappa eller inte för den hängde med ända upp till båten där den blev liggande helt synlig i ytan. Uppskattningsvis vägde den någonstans runt 20 kilo. Jag sänkte ner pilk och torsk några meter och då gick den till attack. Jag såg hur torsken försvann i gapet på den och gjorde ett kraftigt mothugg. Spöt kroknade betänkligt när den i en 

Vad menade han med det? Så bra kunde det ju omöjligtvis vara resonerade vi. Den käre Roald kallade vi för överdrifternas mästare och satte kurs mot det lilla sundet. Men väl framme så fick vi bekräftat att Roald inte alls hade överdrivit, snarare tvärt om. Sandskäddorna fullkomligt vräkte sig över våra räkagnade pater-noster tackel där vi låg förtöjda vid fiskfabrikens brygga. Dublé efter dublé vevades upp från 5 m djup. Man blev riktigt förvånad dom få gånger det endast satt en skädda på. Varje gång man vevade upp så följde också flera andra nyfikna fiskar med för att titta vad som hände. Ett hundratal fångades på några timmar. Strömberg lyckades också bärga en fin rödspätta på 2,400 kg. Själv fick jag en liten mini-kveite på 1,500 kg.

Dom flesta skäddorna vägde mellan 4 och 6 hekto men även flera stycken runt 8-9 hekto kom upp. Dom flesta fiskarna returnerades igen men några behöll vi och filéade upp. Strömberg deklarerade glatt att han skulle göra mos med panerad sandskäddefile när vi kom hem.En trevlig norrman som jobbade på fabriken hade kommit ut på bryggan. Han blev precis grön i ansiktet när han hörde vad Strömberg sa. Det var det äckligaste han hört talas om, utbrast han. Skulle vi äta den skräpfisken!!! Sandskädda stod tydligen inte högt på menyn. Gourmé kocken Strömberg tillredde ändå dom så enligt norrmannen avskyvärda fiskarna, och vi lät oss väl smaka. Det var inget fel på dom.
 

Det finns två vägar att välja mellan. Ett val är att köra Hamarfjorden upp till Torsvåg för att där ta av ut mot grunden. Men den trevligaste vägen är definitivt att ta Fuglöy -fjorden upp till Nord-Fuglöy. Då kan man samtidigt passa på att se ett av dom fantastiska naturskådespel som trakten har att erbjuda.( Se fakta om Nord-Fuglöy). Några sjömil utanför Nord-Fuglöy skriker Strömberg plötsligt till. Kolla där! -En flock med valar. Jag tittar upp och ser 3-4 enorma grindvalar som är uppe i ytan för att hämta luft. Endast ett hundratal meter bort kan vi se när dom dyker igen. En mäktig syn som fick oss att inse vart vår resa egentligen hade tagit oss.

Här befann vi oss mitt i det norska ishavet på väg mot ett torskgrund som låg 40 distans ut. Och stora valar simmade runt vår endast 5 meter långa båt. Det var minsann långt ifrån dom lilla aborrsjöarna hemifrån.